Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. I–II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 EMIL VON QVANTEN.
han lefver. Ty hans glädje- och rikedomskälla kan mgen beröfva honom
den tankens och fantasiens värld, hvilken han tillhör och som är hans.
Oförtruten kamp för de högsta ideala mål, glad förnöjsamhet med enkla
och tarfliga personliga villkor: äfven detta är karakteristiska egenskaper, för
hvilka en »äkta finne» ej behöfver rodna.
I ett bref till mig berättade han en gång med den för honom egna
blandningen af satiriskt skämt och blidt vemod om det »dubbellif», han
alltid fört. Den inblick, man häraf får i hans tankevärld, i det, som varit
drifkraften i hans lif, är så sann, att jag anser mig kunna meddela ett utdrag
därur - ett af hans poem på prosa, - viss, att han icke skall finna mig
hafva på något ogrannlaga sätt kränkt brefskrifvarens tillit.
»Jag har», yttrar han sålunda, »ända från min barndoms- och ynglinga-
tid bokstafligen fört ett dubbellif, ett i verkligheten, inclusive mina poetiska
arbeten, och ett i den rena fantasiens värld, där jag personligen, liksom den
yngre sonen i Trelawneys bekanta roman, var en helt annan människa, rik,
mäktig, fullkomlig, lycklig, stor, mitt lands och mänsklighetens heros och väl-
görare, som slutligen fick i Helsingfors på platsen framför teatern midt emellan
båda Esplanaderna sitt marmormonm;nent, på hvilket stod ristadt: ’Här hvilar
Emil von Qvanten. Glömmen honom ej.’
Utgångspunkten för mina fantasier var vanligen denna: jag träffade till-
fälligtvis på en medlem af den uråldriga visdomsorden, af hvilken Bulwers
Zanoni och Tibets teosofer (enligt fru Blavatskys påstående) ära representanter,
och af denne mot mig välvilligt stämde stormäktige vise vardt jag i ett nu
utrustad med alla mänskliga, moraliska, intellektuella och fysiska egenskaper i
deras högsta fulländning och harmoni samt all den kunskap od1 förmåga,
mänskligheten innehaft och för närvarande innehar. Med en sådan basis var
det icke svårt att vidare operera, att reformera hela jorden, stifta en ny reli-
gion, omdana samhället, dikta världspoem och världssymfonier och slutligen
låta mig vaggas, liksom de mystiska gudabarnen, på ljusets ström från stjärna
till stjärna - - -
Naturligtvis byggde Jag äfven ofantligt mycket i fantasien. Så snart jag
såg en naturskön plats, uppförde jag där åt mig en idealisk villa eller ett
spanskt slott, i hvilket jag inflyttade, gaf de skönaste fester och hade till ge-
måler - om på en gång eller efter hvarandra kan jag ej riktigt säga -
drottning Felicia på Atterboms Lycksalighetens ö, Annunciata i Andersens
Improvisatören och Linda da Rameiro i Jean Pauls Titan. I regeln bestod
Jag mig en förmögenhet på fem millioner kronor! - - -
Stockholm byggde jag om flera gånger i italiensk stil för att få harmoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
