Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. I–II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN.
med slottet; Norrströms stränder garnerades med en här af bronsstatyer; den
fula allt för höga bron midt för slottet borttogs och ersattes med två nya
broar, så att Helgeandsholmen simmade fri, prydd med planteringar, Carl XV:s
staty och ett ateneum med föreläsnings- och konsertlokaler; till den på detta.
sätt - omskapade holmen ledde broar från Mynttorget och Drottninggatan . . .
Helsingfors tillbyggdes storslaget i hellenisk renässans, med strålande
kolonnader längs Skatudden och en fri körväg utmed stranden, där ännu de
fula magasinerna stå, fram till Brunnsparken; vid Skatuddens yttersta spets
kolossalstatyer af Väinämöinen, spelande kantele, och Vellamo som lyss, om
natten upplysta af elektriskt ljus; midt emot, nedanför Ulr_
ikasborgsberget,
en lika kolossal Ilmarinen smidande månen, och uppe på berget ett national-
museum på den plats, där arkitekten Sjöstrand tänkte förlägga sin sköna stän-
derbyggnad - - -
Alla frostspridande träsk i Finland uttorkades, och landets gränser ut-
vidgades, så att de omfattade Bjarmaland, där fordom norrmännen K.arli~
Gunnstein och Torer Hund, efter att hafva idkat fredlig köpenskap, skandalöst
plundrade Jumalas skatter - -
Sålunda har jag ständigt lefvat ett härligt lif, och du kan således nog
förstå, att den, som i sitt eget inre var så mäktig, ej heller tvekade att i verk-
ligheten, när tillfälle erbjöds, djärft gripa initiativet i frågor, som gälla nationer
och riken!» - - -
Så drömmer understundom Emil von Qvanten.
II.
I verklighetens mindre soligt rika värld hafva hans yttre villkor, som
sagdt, varit ganska anspråkslösa.
Under de senaste tolf åren bodde han och hans hustru, såsom mången
hufvudstadsbo väl vet, vid Blasiiholmstorg nr I 2 i en liten våning inåt gården
fyra trappor upp, dit ej ljudet af gatans buller kunde tränga, där luften var
lättare att andas för det svaga bröstet och där dagern dröjde kvar längre än
i andras bostäder. Det skall kanske förefalla mången som en afgjord krono-
logisk bock att vid skildringen af hans lif börja med att tala om den sista
bostad, han egde före sin afresa från Sverige. För ~gen del finner jag det
fullt konsekvent~ ty det är i denna ram, jag lärde känna honom. Upprännin-
gen till hans lefnadssaga fick jag här. Och när jag nu står i begrepp att be-
rätta denna - helt visst ej fullständigt i dess alla faser, utan endast så, som jag
för min del känner och förstår den - kan jag ej lösgöra mig från just den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
