Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. I–II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN. qr
Qvant till Hapaniemi och Qvantensberg i Satakunta under drottning Christinas
tid adlades ,>VOn Qvanten» efter att, som det heter, »en rund tid troligen och
tappert» hafva tjänat kronan. Dess anor stiga alltså ned till trettioåriga kri-
gets dagar. Ättens manlige medlemmar tyckas hafva trädt i Jost von Qvantens
spår och ständigt utmärkt sig för krigarmod; de hafva intill senaste tider egnat
sig åt det militära yrket, voro med vid Pultava och stodo I 808-9 i Björne-
borgarnes led. I det lysande Lapposlaget stredo Emil von Qv.antens far, far-
far och farfarsbror. I den berömda dikten »Den lille», ett värdigt motstycke
till dikterna i Fänrik Ståls sägner, har denna »egna trio» blifvit skildrad af
»den lilles» son, Emil: den käcke och muntre löjtnant Jost, »en tapper och
.användbar officer», som det heter om honom i dagboksanteckningar fr_
ån denna
tid, hans bror, den slutne, karge Henric, och hans son, den »lille», ehuru ännu
ej tretton år dock redan en hjälte, smekt af Döbeln och af denne på Lappos
-slagfält utnämnd till fänrik. Om de båda tappra bröderna, Jost och Henric, är
.åtskilligt berättadt af detta krigs skildrare*), den yngre, Henric, stupade i detta
samma slag.
Äfven från mödernet har Emil von Qvanten ärft krigarblod~ ty hans
morfar var den tappre och »glade» Gustaf von Kotben, besjung~n äfven han
af finska krigets store skald! Det var i hans trupp den ofvannämnde »liHe»
von Qvanten gjorde sm första volontärtjänst strax före Lappodagen.
Fänriken från Lappo växte upp till man och deltog sedan i tyska fält-
tåget 1813-14 mot Napoleon; han brukade på äldre dagar med förkärlek
berätta om, huru han och hans kamrater färdades upp för Moselfloden i båtar,
sirade med vinlöf och blommor, och dragna af unga flickor. Han var för
öfrigt ideelt anlagd liksom släkten i dess helhet, skref vers, sjöng vackert,
spelade violin och luta och var synnerligt musikalisk. Hans hustru, von Kothens
dotter, var en begåfvad kvinna, litterärt och musikaliskt anlagd, enligt hennes
sons skildring med en själ af »eld och lågor» samt med ett vackert yttre:
stora bruna ögon och ett kastanjbrunt hår, som räckte henne nedom knäna.
Makarne bodde först i staden Björneborg, belägen ett litet stycke ofvan-
för utloppet af den präktiga breda Kumo älf, om hvilken ett ordstäf i Finland
säger: Kemi lax och Kumo sik finns ej mer i världen lik.
De hade fyra barn; af dessa var sonen Emil äldst, född den 2 2 aug.
I 82 7; en son och en <lotter äro döda, medan den yngste sonen ännu lefver.
Om sin födelsestad, sådan den var före branden, brukar Emil von
..) Se Anteckningar öfver 1808 - 9 årens fälttåg i Finland af Carl Adolf Brakel, sid.
123; Anteckningar om och af general von Döbeln, sid. 10, 16, 17; Finska Kriget af G. Björlin,
sid. I 50, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
