Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Johan Paulsson: Tvenne ekloger af Vergilius. I svensk tolkning - Första eklogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVENNE EKLOGER AF VERGILIUS.
Meliboeus:
Afund känner jag ej; fastmera förvåning; ty eljest
Drifvas vi alla från nejden med våld. Själf, Tityrus, bort jag
Getterna drifver betryckt - och den här jag släpar med möda;
Nyss i ett hasselsnår på en stenhäll födde den stackarn
1 5 Kid – ett kraftigt och lofvande par - : dem måste hon lemna.
Hade förblindad ej varit min själ, nog hade jag märkt att
Himmelens blixt, när han ekarne slog, kungjorde min ofärd.
Yppa, min Tityrus, dock hvem han är, den gud, som dig hägnar.
Tityrus:
Jag i mm dårskap trott, Meliboeus, att Rom, fast större,
20 Icke var olikt dock vårt Mantua, dit ju vi herdar
Stundom drifva till torgs fårhjordarnes diande yngel.
Hynda och valp - så tänkte jag mig - och geten och kidet
Likna hvarann: så ock jag med stort jämförde det lilla.
Men bland städer så högt den staden lyfter sin hjässa,
25 Som en cypress sin resliga stam bland slingrande småkratt.
Meliboeus:
H vilket var då det viktiga skäl, som dig förde till Roma?
Tityrus:
Friheten var det: fast sent, 1 nåd till slarfven hon såg dock,
- Sent, ty hvitt numer är det skägg, som faller för knifven
Såg dock till mig i nåd; fast länge hon töfvat, hon kom dock,
30 När Galatea jag skiljt mig ifrån och fäst Amaryllis.
Ty - jag döljer det ej - så länge mig band Galatea,
Frihet jag hoppades ej och att samla var icke min omsorg.
Månget ett offerdjur förvisst då gick ur min fålla,
Mången förträffelig ost vardt pressad för staden, men fruktlöst:
35 Ty i min hand fanns aldrig ett mynt, då jag vände tillbaka.
Meliboeus:
Undrade just, hvarför till gudarne bad Amaryllis
Sorgsen i sinn? Hvem hon sparde dem åt, de mognande frukter?
Nu jag förstår: du fattades här; dig kallade pinjen,
Tityrus, källorna kallade dig och de skuggiga lundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
