Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Johan Paulsson: Tvenne ekloger af Vergilius. I svensk tolkning - Första eklogen - Fjärde eklogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
’l’VENNE EKLOGER AF VERGILIUS
Fält, jag med omsorg röjt, nu gudlös krigare röfvar,
Främlingen bergar min skörd. Dithän förstörande tvedräkt
Bragte vårt folk: min sådd är gjord till krigarnes fromma.
Ympa nu päronträd, Meliboeus, och rank_
or plantera!
Getterna mina, på väg! Förbi är vår trefnad ! På väg_ blott!
Icke jag längre får se, där i skuggiga gr9ttan jag makl_igt
Hvilar, 1 fjärran på klippornas brant Er klättra blar:id törnen,
Sånger jag sjunger ej mer; ej mer till blomstrande klöfver,
Icke till bittert smakande sälg jag för mina getter.
Tityrus:
Här hos din vän kan du dock dig hvila i ~att; jag dig reder .
Bo Bädden af grönskande löf. Jag har mognade äpplen att bjuda,
Mjuka kastanjer också och till öfverflöd har jag ystat.
Redan i fjärran stiga du ser från gårdarnas takås
Rök, och från väldiga berg re’n skuggorna falla förlängda.
Fjärde eklogen.
Denna sång är till sin tolkning omtvistad. Sannolikt hafva v1 att fatta den på föl-
jande sätt:
C. Asinius Pollio hade varit synnerligen_verksam för _
åvägabringandet af den försoning
mellan Antonius och Octavianus, hvilken· kom till stånd i Brundisium år 40 f. Kr. Därmed
hoppades man, att den långa perioden af förödande inre tvedräkt hunnit sitt slut. Då Pollio,
som gynnade Vergilius, detta år beklädde statens högsta ämbete, konsulatet, besjöng Vergilius
detta konsulat som öfvergångsåret till en ny tid, ett fredens och sällhetens tidehvarf. Då
under samma år åt Pollio födde_
s en son, siar Vergilius om den sällhet, som skulle njutas af
det släktled, till hvilket denne son hörde och som i honom var representeradt, - en sällhet,
som skulle växa till i jämnbredd med detta ädlare släktleds egen tillväxt.
I denna framtidssyn ansluter sig Vergilius till de profetior, som tillskrefvos heliga
sierskor, Sibyllor, ·af hvilka ·sibyllan från Cumae i Nedre-Italien var en af de förnämsta. I
dessa profetior hade judiska element förenats med hedniska af filosofiskt, mytiskt och mystiskt-
religiöst innehåll. I denna eklog möter oss föreställningen om "världsåret", som bestod af tio
"sekularmånader", af hvilka hvar och en stod under ledning af en särskild gudomlighet. Med
Julius Caesars mord ansågs den nionde sekularmånaden hafva slutat. Den tionde sekular-
månaden, som alltså redan inträdt, stod under Apollos ledning (v. 10); den var bättre än de
föregående, emedan den skulle leda öfver till det nya världsåret, hvilket skulle börja med att
föra guldåldern, Saturni tid, tillbaka åt jorden (v. 6).
Åtskilliga kyrkofäder hyllade den meningen, att Vergilius i den.na eklog. profeterat om
Frälsaren. - Vv. 51 och 57 äro uteslutna, emedan de, enligt öfversättarens mening, äro oäkta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
