Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Robinson: Om Karl af Geijerstams psykologiska studie: Leo Tolstoy - Författarens prestanda på etikens område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. AF GEIJERSTAMS PSYK. STUDIE: LEO TOLSTOY. 20I
täckten däraf först genom senare inträffade, sekteriska företeelser, dels af ultra-
osjälfvisk, dels af ultra-själfvisk tendens. Sådant framtvingar, nämligen, nog-
grannare definitioner – äfven inom den populära etiken.
En hvar inser lätt, att vid författandet af en studie öfver Tolstoy före-
finnas starka anledningar att röra vid dessa frågor och bidraga, om man så
kan, till dessa noggrannare etiska begreppsbestämningar. Så har i alla händelser
herr Karl af Geijerstam gjort.
Det är nog i själfva verket ej så alldeles förmånligt att få sina yttran-
den utbrutna ur det sammanhang med hela tankearbetet i boken, hvaraf de
hafva sitt egentliga värde. Men författaren har, synes mig, så mycket tänk-
värdt och sundt att säga i just detta ämne, att jag ej tror hans meddelanden
skola särdeles förlora på, att några bland de längre af dem här nedan anföras.
» Tolstoys och buddhismens lära om själfförnekelsen som lifvets högsta
lycka och därför högsta rätt, Nietsches lära om individens ab::;oluta rätt, se
där de båda yttersta motsatserna inom modern etik! Den första sätter lyckan
i ·att icke ega några personliga önskningar och sträfvanden, den andra i att
ega dem så kraftigt utvecklade som möjligt, och att fullfölja dem med indi-
videns hela energi utan hänsyn till andra.
»Denna absoluta uppfattning har något tilltalande för en hvar. Kom-
promissen förnimmes som något motbjudande, något vämjeligt
dock, hvad hafva eftertanken och erfarenheten annat att bjuda?
Och
»Det är kanske just den omständigheten, att lifvet alltid är en kompro-
miss mellan skilda principer, som gör, att vi i tankens värld önska kunna gifva
en enda princip absolut företräde.
>> Vi kunna ej med Tolstoy frånsäga individen all rätt till egen tillfreds-
ställelse. Vi hafva allt för rik erfarenhet af att den egna glädjen och tillfreds-
ställelsen äro källor till de största stordåd, hvilkas resultat kommit hela mänsk-
ligheten till godo. Goethes glädjestrålande lif skulle ej skänkt hvad det gjort~
om han icke blifvit i tillfälle att njuta af all den rikedom, som kom på hans
lott, och kanske skulle Darwins klara, lugna tankearbete ej förefunnits, om
han icke lefvat det bekymmerslösa lif han lefde, helt upptagen med fullföljan-
det af sin egen djupa naturs utveckling. De verkligt stora personligheterna
kunna utvecklas både till individens egen, till samtidens samt eftervärldens
lycka; deras egna motiv, egna glädjeämnen varda till glädjefrön för andra.
»Jag tror det vara en sanning, som både Tolstoy och Nietsche förbisett.
» Att det dessutom ligger en till sjuklighet gränsande opraktiskhet i att
föreslå, det allas behof ej skulle tillfredsställas af individerna själfva utan me-
dels inbördes tjänster (detta skulle ju inträffa i ett altruistiskt samhälle fullkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
