Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7–8
- Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"–––-
EMIL VON QVANTEN.
»Mången gång», har von Qvanten yttrat, när tal varit om denna afgö-
rande stund i hans lif, »mången gång har jag grubbht på den frågan: om jag
då kunnat förutse, hvart min väg komme att leda mig, alla de strider, faror,
umbäranden, missräkningar och lidanden, som väntade mig, skulle jag då ej
hellre stannat i mitt hemland och dött ung? - Jag vet ej ännu, hvilketdera
jag hade valt.»
* *
*
Samtidigt med hans afresa utkom hans första diktsamling, tryckt på »Fin-
ska litteratursällskapets tryckeri». Detta fennomanskt fosterländska sällskap, som
uppkommit 1831 på grund af det då nyvaknade intresset för de gamla finska
folkvisorna, särskildt »Kalevala))’ och som verksamt arbetat för spridandet af
kunskaper äfven bland menige män, hade visserligen 1850, strax efter censu-
rens skärpande, blifvit något hårdt medfaret genom förbud i alla möjliga rikt-
ningar. Dess verksamhet hade dock ej he1t och hållet upphört, och att von
Qvantens diktbok utkom så att säga med detta sällskaps goda minne, visar
ock den ställning, han vid denna tid intog till nämnda parti. De tankar, han
då hyste angående svenska språkets utträngande ur Finnland, framkomma i en
och annan dikt, särskildt i » Skaldens klagan», införd i »Lärkan» redan I 844.
Här säger han bland annat:
- - - "0, hvi / bodde ej min moder
Invid ödemarkens floder,
H varest Suomi än har kvar
Eget språk från forna dar !
Då jag känt den ton, som talar
Ljuf kring fosterjordens dalar,
Och ej gått med bröst i brand
Ensam i mitt eget land." - - -
Detta poem har han dock sedan uteslutit ur senare diktupplagor, dels
emedan, som han med en liten grimas brukar säga, den var 1sentimental och
anspråksfull>), och dels emedan han snart nog ogillade dess tankegång. Ty så
fort han kom att betrakta Finland mindre från poetisk än från praktisk-politisk
synpunkt, insåg han hela oriktigheten af ett så att säga språkligt själfmord.
En af dikterna heter »Hälsning till Kymäläinen». Denne var en känd
runosångare från Savolaks; inbjuden af finska studentkåren, besökte han Hel-
singfors och hälsades då i de unges namn af Emil von Qvanten. Diktens sista
strofer 1yda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0229.html
