Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 EMIL VON QVANTEN.
"En framtid äro vi, i kraft beslutna,
Du är en ädel forntids tolk,
Och ur dem båda, åter sammangjutna,
Går fram ett nyfödt Suomifolk."
Dessa ord äro de enda i diktsamlingen, som kunna sägas ega någon liten
anstrykning af en politisk tankegång. Men så utkom den också I 85r, då zar
Nicolai järnhand hvilade öfver landet.
De öfriga dikterna igenfinnas nästan alla, ehuru mer eller mindre omar-
betade, under rubriken »Stämningar» i sista upplagan af v. Qvantens dikter.
Det namn, skalden här själf gifver dem, är fullt betecknande. De bestå af
fina, vemodiga, lyriska stämnings- och naturbilder, tolkade i ett språk, som är
rent och skönt i all dess finska enkelhet, oaktadt det ännu ej eger den elegans,.
som kännetecknar hans senare diktning.
Vemodigast äro de sånger, som framför allt gifva intryck af att äfven
vara »verklighetsbilder», nämligen den lilla afdelningen »Under en sjukdom»,.
tillkommen, medan han i Gullö hvilade på sjukbädden, vårdad af sin kärleks-
fulla moder och med föga hopp om lifvet. Den trånande tonen i dessa poem
har sin förklaring i sjukdomen. Då man läser von Qvantens långt, långt se-
nare skrifna biografi öfver Nestor Tallgren, stannar man ovillkorligen Yid dessa.
rader, hvilka förefalla som en tung suck öfver ett lefnadslångt lidande:
»Lungsjukdomarna och trånaden motsvara innerligt hvarandra. De förra
äro fysiskt hvad den senare är psykiskt: de smyga sig långsamt och säkert på.
sina offer. En beklämning lägger sig öfver bröstet, andedräkten blir allt knap-
pare, de matta flämtningarna öfvergå i kväfningar - - - trånsjuka och lung-
sjukdomar nära hvarandra.» - - -
IV.
Under det von Qvantens första dikter utkommo, gungade han själf på.
oceanen. Men när fartyget under vägen passerade Kap, blef han så dålig,
att han måste kvarlemnas där. Om hela denna färd och vistandet i Kap fin-
nas skildringar 9-[ honom dels i finska tidningen »\Viborg», dels i gamla »Il-
lustrerad Tidning>’>. De äro dock obetydliga i jämförelse med den lilla dikt-
cykeln »l\1innen från Kapstaden», i hvilken särskildt n:r II, »Negersång», är
ytterst stämningsfull.
I Kap stannade han ett helt år, hufvudsakligen emedan han saknade medel
att komma därifrån. Under tiden höll det på att gå med honom, som det
gick med Lidner, hvilken en tid bodde i en usel hottentottkoja vid foten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
