Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN. 221
Tafelberget, nämligen att genom brist på medel bli utkastad på gatan. Lyck-
ligtvis träffade han dock en finsk sjökapten, som erbjöd sig att låna honom
penningar, och slutligen kom äfven undsättning hemifrån.
Han kunde nu betala för sig på ett svenskt fartyg, med hvilket han for
till Akyas på östra Indiska halfön. Starkt frestad att för sin hälsas skull kvar-
stanna i det ljufva klimatet i palmernas land, kunde han dock icke detta, hin-
drad både af sin klena kassa och af sin oro]iga längtan till hemmet. Han gick
ombord å ett finskt fartyg, på hvilket han erhöll kredit, och återvände till
Europa, till Falmouth i England och till Antwerpen, där han åter nödgades
stanna några månader; här kom honom dock slutligen en välvillig norrman till
hjälp, hvilken han ännu ibland tacksamt omtalar.
Såväl den hjälpsamme finske kaptenen som ofvannämnde norrman erhöllo
1 förbigående sagdt - senare i Stockholm sina penningar tillbaka.
I oktober 1853 fördes han såsom bjuden gäst af ett norskt skepp från
Antwerpen till Göteborg. Hans pröfningar voro dock ännu ej slut. Liksom
en )>fågelunge ur boet» hade han blifvit kastad ut i världen, ung, sjuk, oer-
faren, med en fantastisk tro på sin poetiska framtid. När han återkom, var han
man, af tidsförhållandena införd på den politiska banan och klart seende den
väg, han hade att gå. Till det bundna, stumma Finland kunde han ej åter-
vända; från det fria Sverige skulle han uttala de ord, som nu brunno honom
på läpparna.
Men knappast hade han satt foten på Sveriges mark, förr än han svårt
insjuknade i rödsot. »Omsorgsfullt och ömt» vårdad, som han brukar berätta,
af förste stadsläkaren i Göteborg, tillfrisknade han rätt snart och begaf sig ka-
nalvägen till Stockholm. Dikten »Konungagrafvarna vid vägen >> är ett minne
från denna resa.
Ändtligen 1 Stockholm - den plats, där hans mannaålder skulle förflyta
under ]iflig och mångsidig verksamhet och ingalunda i lugn! - Till en början
såg det mörkt ut för den unge finnen. När han efter ankomsten betalt bära-
ren, installerat sig å Rotel Prins Carl i Stora Gråmunkegränd, där han sedan
bodde under flera år, och i Samson & Wallins bokhandel köpt sina i Finland
under hans frånvaro utkomna dikter, hade han i sin börs summa 1 riksdaler!
Han började dock genast försöka skaffa sig medel genom sin penna, skref
1 Hirschs Musiktidning och erhöll genom bemedling af en landsman, bibliote-
karien Arwidsson, anställning i » Svenska Tidningen». Det främsta biståndet
torde dock hafva lemnats honom af en annan landsman, många finska emi-
granters hjälpare och vän, den af den finska universitetsungdomen så högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
