Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 El\1IL VON QVANTEN.
vördade, afhållne och saknade forne professorn, då varande riksarkivarien 1
Stockholm J. J. Nordström *)
Emellertid räckte ej inkomsterna att betäcka utgifterna, ehuru von Qvanten
sökte inskränka de senare till ett minimum. Tidtals svalt han också duktigt,
enär han ofta ej hade råd att äta middag. En gemensam vän till honom·och
mig har för mig omtalat en liten tilldragelse från denna tid, som berättaren
hört från riksarkivarie Nordströms egen mun. Denne senare mötte e.n för-
middag von Qvanten på 1 orrbro och studsade öfver hans underliga utseende,
hans blekhet, tomma blick och vacklande gång. Han förstod genast, hur det
var fatt, tog sin unge landsman under armen och utbrast: »Det var trefligt att
få sällskap - jag är alldeles f-dt hungrig, följ med mig och ät frukost.»
Hastigt förde han von Qvanten med sig till närmaste restauration, rekvirerade
en riklig frukost och, mätt som han var, nyss kommen från frukosten i hemmet,
sysslade han så ifrigt med knif och gaffel, att han låtsade ej låna den ringaste
uppmärksamhet åt sin gäst, hvilken ostörd en lång stund fick njuta af Guds
gåfvor. När måltiden var slut, såg von Qvanten upp på honom med tårfyllda
ögon och sade: »Farbror såg nog, hur det var - jag har ej ätit på två dagar.»
Kanske en och annan skall tycka, att dessa detaljer ej bort berättas;
men dels är det en känd sak, att den ekonomiska frågan alltid brukar vara
svår för politiska emigranter, dels har von Qvanten, som slagit sig igenom
dessa tunga dagar med ett sällsynt tålamod och utan att klaga, aldrig gjort
någon hemlighet af sitt dåvarande betryck, och dels ska11 man, med kännedom
om detta, bättre förstå den renhet och det allvar i hans karakter, som kommo
honom att stolt afvisa alla ryska indirekta mutningsförsök.
Under den tid, von Qvanten kämpade sig fram i Sverige, sysslade hans
tankar ständigt med hans fosterland. Det, som under hans resa med ens
ryckt upp honom, tändt hans mod och gifvit hans energi spänstighet,
var den underrättelse han erhöll, då det skepp, med hvilket han for, lade till
vid det dystra S:t Helena, och han af nordamerikanska sjöofficerare, som an•
’I’) Denne i så hög grad framstående man hade flyttat öfver till Sverige hufvudsakligast
för att undkomm,a de trakasserier, för hvilka han var utsatt i sitt eget land. Här blef han
genast "dagens lejon", uppburen af alla, med kung Oscar och kronprins Carl i spetsen, samt
utmärktes och hyllades på allt sätt. Men han glömde aldrig Finland; på mångfaldiga sätt
var han nyttig för detsamma, rådfrågad och rådgifvande i invecklade finansiella och politiska
frågor. Han hade varit det finska universitetets mest berömde rättslärare och hade såsom
sådan under I 840-talet bildat så att säga en öfvergångslära till 1850-60-talets patriotiska
sträfoanden. Han var ofantligt populär i Finland (se "Minnen" af L. L. L.), •
, och när han vid
magisterpromotionen I 860 oväntadt anlände med ångbåt till Helsingfors, där en oöfverskådlig
människomassa stod samlad på stranden för att välkomna den gamle Montgomery, sista finska
krigets historieskrifvare, blef han hälsad med stormande hänförelse. (Se u Finska Förhållan-
den", 3:dje hft., nionde brefvet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
