Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN. 227
i Finland. Tär sedan andra häftet af broskyren utkom, hvari han tvärtom
påyrkade Finlands återförening med Sverige, tog bekantskapen mellan presi-
denten och den unge finnen ett hastigt slut.
En ytterst smärtsam följd af sin djärfva skrift fick von Qvanten inom
kort erfara. År I 856 insjuknade hans i Finland bosatta moder; han erhöll då
underrättelse om, att hon längtade efter honom och att han borde skynda hem,
i fall han ville råka henne ännu en gång i lifvet. Samtidigt fick han dock
öfver Aland en hemlig varning att ej komma, emedan Finlands generalguver-
nör, grefve Berg, låtit utfärda order om hans häktande, så fort han satte foten
på finsk mark.
Hans mor dog utan att ha fått återse sitt mest älskade barn.
I en gripande dikt, ,>Hälsning kom från egen moder», har han uttalat sin
djupa sorg häröfver. På sin moders upprepade maning att komma svarade
han i slutet af dikten:
- - - "0, mm mor, mm egen moder,
Du min hulda vårdarinna,
Var bekymrad icke längre,
Sörj ej mer det allra minsta,
Genast, genast skall jag komma,
Skyndsamt, skyndsamt återvända!
När i luften lärkan klingar,
När i skogen bäcken sorlar,
När på blåa hafvets rymder
Englands hvita svanar nalkas
Rysslands örnar att bekämpa,
Svar’te zarens välde krossa.
När sig Finlands fana höjer,
Fosterlandets frihet grundas,
Suomis unga skönhet segrar -
Då skall jag tillbaka vända,
Ila åter glad till hemmet - - -
Knappast så jag svarat hade,
Innan hemsk en hviskning hördes,
Hördes klagande en stämma.
Stämman var min egen moders,
Rösten hulda vårdarinnans,
Men ur grafven nu den talte,
Själf från dödens dystra boning:
"Ve dig son!" den sorgsen sade,
"Aldrig !T.er du hemmet hinner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
