Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 34 EMIL VON QVANTEN.
skildring, så fin och nobel i uppfattning och stil, att det tillhör det bästa af
hvad v. Qvantens penna skänkt oss. Och till den jubelskrift, som utkom med
anledning af den af alla hyllade och aktade skalden Topelii 70:de födelse-
dag, sände han en prosadikt, >)Sagofesten», hvari Topelii hela härliga diktar-
verksamhet upprullades. Med denna ))dikt» sammanhänger följande lilla egen-
domliga tilldragelse. Mot slutet hade v. Qvanten talat om Finlands frilzet,
men i sådaet sammanhang, att uttrycket näppeligen kunnat stöta censuren.
Jubelskriftens redaktion visade i förväg v. Qvantens bidrag för Topelius, och
denne utmönstrade själf därur ordet »
jrilzet»!
Topelius tackade visserligen i ett bref v. Qvanten, men - om jag ej
missminner mig - sände han denne kort därefter ett tal eller en uppsats,
hvari han åter angrep de finska korrespondenterna från 1850-60-talen, hvil-
ket födde en viss bitterhet i v. Qvantens sinne.
Åren 1857- 186 r utgaf v. Qvanten, som sagdt, de förnämsta finska bref-
ven i fyra smärre häften under namn af »Finska Förhållanden». I det präk-
tigt skrifna företalet påpekar han den politiska stumhet, hvari finska folket var
bundet, och huru dess enda möjlighet att kunna protestera mot det våld, som
·begicks mot dess samhällsutveckling, var att hos den >)svenska tryckfriheten
bedja om gästfrihet för de meddelanden, de tankar, de önskningar eller den
fruktan, som dem icke mer tillåtes yppa vid sin egen härd, i sina egna hem,
men hvilkas- uttalanden dock nu måhända mer än någonsin är nödvändigt för
att i den fastare sedliga opinionen, som därigenom möjligen kan bildas, erhålla
ett värn mot de sorgliga följderna af ett allenarådande, i mörkret smygande
absolutistiskt system. - - - Må dessa blad kringspridas!» - -
Och de blefvo spridda oaktadt ryska förbud och rysk vaksamhet; de
kringburo de liberala ideerna och uppehöllo fosterlandsvännernas mod. De
trängde till själfva kejsaren, som lät öfversätta dem för sig, och de bidrogo
mäktigt till den i Finland afskydde autokratiske generalguvernören Bergs slut-
liga aflägsnande.
Ett icke mindre viktigt inlägg i den liberala saken var den lilla boken
»Censurkalender, samling af skeppsbrutet gods, tillhörigt den finska pressen>-\
och äfven utgifven af v. Qvanten, hela den liberala finska rörelsens chef, så-
som Nestor Tallgren i ett af sina privatbref från Finland kallar honom å de
finska patrioternas vägnar. Innehållet i denna bok belyser bättre än något
annat nödvändigheten för finnarne att i Sverige få utrymme för sina tankar.
I det föregående är redan i korthet omnämndt den efter 1848 skärpta
censurförordningen, enligt hvilken endast ekonomiska eller religiösa skrifter finge
tryckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
