Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7–8 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. III–IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN. 2 37
Qvanten. I hans tanke yppade sig nu ett nytt tillfälle att slå ett stort slag
för Finlands lösgörande från Ryssland, och han var outtröttlig i att verka här-
för. Det var också han, som höll alla trådarna i sin hand; till honom vände
sig både Bakunin, Herzen, polackarnas »sändebud», Sigismund Jordan, furst
Czartorisky genom sin sekreterare Kalinka, m. fl.
Som bekant var en mängd svenskar med kända namn och stort anseende
varma vänner till den »polska rörelsen»; i de polska och ryska bref från denna
tid, som stått till mitt förfogande, uppräknas bland »säkra vänner» oupphörligt
namnen Bildt, Blanche, Hierta, Tersmeden, Lallerstedt, Mankell, Björck o. s. v.
Den verksammaste af de polackar, som kommo till Sverige, var säker-
ligen >
)öfverste>
> Jordan. Han rnedhade från Paris goda rekommendationer till
högt uppsatta personer i Stockholm och umgicks under sitt vistande där för-
troligt med en stor del af diplomatiska kårens medlemmar. Hans nobla väsen
och förbindliga sätt vunno åt honom stora sympatier, och han utvecklade en
ganska mångsidig verksamhet. Rysslands beslut att med upphäfvande af öfriga
segerfester fortfarande fira Pultavaslaget begagnade han skickligt såsom agita-
tionsmedel, och han var en hufvuddrifkraft till Pultavafestens firande i Sverige.
Häri bistod honom dock troget finska emigrationen, med hvars medlemmar
han äfvenledes knöt nära vänskap.
Med v. Qvanten ingick han följande öfverenskommelse: polska emigrationen
i Paris och London skulle åtaga sig Finlands sak inför västra Europa samt bereda
rum i franska och engelska tidningar för artiklar om och från Finland. Finska
emigrationen skulle å sin sida bevaka Polens intressen i Norden, inom svenska
pressen och hos svenske kungen. För detta ändamål skulle von Qvanten in-
studenter. Dessa emottogos festligt, och befallningen "att ej hurra så mycket för svenskarna"
ökade endast hurraropen. Vid den afskedsfest, som universitetet gaf för de svenska gästerna,
höll "doktor A. Nordenskiöld" ett tal, hvari han bl. a. yttrade: " - - Jag vill utbedja mig
att ännu få föreslå en skål, en skål för framtiden - för Finlands dunkla framtid! Människan
tecknar ju alltid den tid, som komma ska11, med hoppets rosenfärg. Sjuklingen, som blott har
några få dagar kvar att lefva, hoppas på långa år af hälsa; slafven, som från den tid, han
kan minnas, gått från en· hand till en annan, drömmer om sin frihet: skulle icke också vi då
kunna låta hoppet måla några ljusstrimmor på vår mörka framtidshimmel? Jo, vi kunna det!
Vi kunna det, emedan på senare tider ett mäktigt, ett okufligt medvetande om rättighet till fri-
het vaknat hos oss, emedan band, hvilka snart i femtio år varit slitna, börjat återknytas, och
vi sålunda i den kamp, vi nu utkämpa emot mörkret, kunna vara förvissade om att ej alltid
behöfva stå ensamma - - - –. " Detta frimodiga tal väckte oerhördt uppseende, och strax
därefter anlände till akademien en "kanslersskrifvelse", som, under förklaring att han vore
".ovärdig" detsamma, beröfvade Nordenskiöld det litterära understöd af 2200 rubel för en ve-
tenskaplig resa, som akademien tilldelat honom, hvarjämte skrifvelsen förklarade honom "skild
från universitetet". - Det var på så sätt Finland förlorade en af sina mest berömda söner,
och som Sverige för sig vann en man, hvars namn skulle prisadt ljuda öfrer världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
