Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Teodor Frid: Vår kyrkliga indifferentism samt några dess orsaker och följder - II. Hvilka äro orsakerna till indifferentismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR KYRKLIGA INDIFFERENTISM.
och älskar, vill lyda och följa Kristus, han är kristen, äfven om han förnekar
»den allena saliggörande kyrkan» och protestanternas symboliska böcker. Att
vilja förskjuta t. ex. den Kristus hängifne unitarien eller medlemmen af Prote-
stantföreningen, därför att den förre ej uppfattar dogmen om Kristi guddom
såsom kyrkorna, och den senare förnekat underverken, det är okristligt. Den
kan ej hafva Kristi anda, som förföljer en Kristus älskande brocler, d. v. s. en
broder med Kristus i hjärtat, ty att så göra vore att förfölja Kristus själf. De
olika lemmarna i en lekamen kunna ej strida mot hvarandra.
En af framtidens skönaste ideer har skalden antydt i orden om Frälsarens
förlösande närvaro:
"Han är i den, som rätt ej honom kände,
Men kämpar i hans flock för de elände."
»Se huru de älska hvarandra», sade fordom hedningarna och blefvo vunna
för kristendomen. - »Se huru de sönderslita hvarandra», säga nutidens indif-
ferenter och vända kristendomen ryggen.
Alltmer börjar man inse, att religionsförföljelse är en synd, hvilken liksom
alla andra brott strider mot den kristna etiken; allt djupare beklagar man, att
religionshat hittills varit nästan lika oskiljaktigt från kristendomen som skugg::m
från kroppen. Man inser allt tydligare, att missionerandet med eld och svärd,
fängelse och förtal står i fullständigaste motsats till Kristi bud och innebär en
kättersk villfarelse, en kränkning af hans lära. Allt tydligare framstår för hvarje
klarseende person, som håller mer på Kristi rike än på sin kyrka, plikten att
framträda och öppet förklara, det Kristi lära ej blott förbjuder sina bekännare
att själfva använda våld till främjande af religiösa syften utan äfven uppmanar
· och ålägger dem att beifra allt religionshat. De måste instämma med en af
våra yngre skalder:
"Jag hatar ordet hat och ordet strid!
Kom, jaga dem med skam ur modersmålet!
De äro kolportörer åt en tid,
Som brände oliktänkande på bålet."
Endast en dylik stark opinion bland sanna kristna af alla bekännelser förmår
göra slut på ett åskådningssätt, som mer än allt annat strider mot Kristi lära
och gifvit hennes fiender vapen i händerna.
Men därhän äro vi ännu icke komna. Många bland dem, som företrä-
desvis kalla sig kristna och äfven så uppträda i öfrigt, tyckas ej insett denna
sanning. Man visar en förunderlig benägenhet att öfverse med grymheter och
orättvisor, att betrakta svek och förtal som något helt naturligt och ursäktligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
