Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Teodor Frid: Vår kyrkliga indifferentism samt några dess orsaker och följder - III. Hvilka äro indifferentismens följder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 VÅR KYRKLIGA INDIFFERENTISM.
Jingarna tillmätas en vikt, som upphöjer dem till rang, heder och värdighet af
att vara oundgängligt nödvändiga som salighetsmedel och som en Kristi sanna
kyrka sammanhållande makt. På bekännelsen hålles med lågande nit, och
man hägnar med särskild omsorg hvarje uttryck, som tjänar till att tydligare
uppdraga skiljelinien mellar vår och andra protestantiska bekännelser. Kyrkan
sättes i första rummet, Guds-riket i det andra. I nyå· katekesen hår man från
svaret på frågan: » H var finnes Kristi kyrka?» uteslutit ·orden : » allestädes där
Kristi namn i en · rätt tro åkalladt varder», och åtnjöt sig med att endast an-
föra »ordet och sakramenten» som kyrkobildande. Vid ungdomens religiösa
handledning lägges ofta största vikten på att bilda hängifna anhängare af kyr-
kan, - om därmed följer bildandet af medlemmar 1 Guds-riket, därom talas
mindre.
Dessa åsikter; ofta med full klarhet uttalade 1 tryck eller vid prästmöten
och andra offentliga tillfällen, har m·an sökt göra gällande vid omarbetningen
af vår handbok och andra kyrkans böcker. H vad nu först angår den nya
profpsalmboken, så befinnes, att en stor del af de psalmer, som i 1819 års
psalmbok voro ägnade åt Guds lof, äro utelämnade ur profpsalmboken och ej
ersatta af andra öfver samma ämne; detta enligt grundsatsen, att ~ Guds egen-
skaper äro föremål för dogmatikens framställning i dess locus de Deo, men ej
gärna kunna blifva lämpliga föremål för psalmer i nytestamentlig mening»*). På
grund häraf anser man, att de davidiska psalmerna också böra förbigås**).
H vad är meningen med detta? Önskar man, att Guds lof i högsta mening
skall förstummas på jorden? Endast de kristna, som genom Guds son fått
ett högre och renare Gudsbegr~pp än andra religionsbekännare, kunna upp-
stämma en rätt lofsång; endast de hafva fått lära sitt »Fader vår>> som det
individuella religionslifvets _centrun:· Med högkyrkans undanskjutande af första
artikeln torde _
sammanhänga, att man i vissa kyrkliga kretsar ofta, äfven vid
längre andaktsstunder, förbigår »Herrans bön>
) och blott läser välsignelsen; samt
att man från profpsalmboken uteslutit Wallins sköna omskrifning af »Fader vår».
Anhängare af en religiös uppfattning, som ej har Gud till centrum,, kunna ej
känna verklig sympati med Frälsarens egen bön.
Försoningsläran, hvilken i I 8I 9 års psalmbok framställdes mer bibliskt,
omfattande befrielse ej blott från syndens straff utan ock från syndens herra-
välde, har i profpsalmboken antagit mer af den hyper-lutherska riktningen,
som urgerar Kristi stäl_
lföreträdande satisfactio vicaria. Psalmerna om männi-
skornas plikter nedsättas som »dygdsånger»***). Och ensidig är för visst den
"’) Den kyrkliga psalmboken af U. L. Ullman sid. I 73.
0
) S. st. sid. I. °"’) S. st. sid. 137.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
