Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. V–VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––- - ––~
EMIL VON QVANTEN.
Mindre bekant torde det däremot yara, att han utgifvit ett litet häfte,
kalladt »Historiska reklamationer rörande 178_
8-90 årens samt .r 808- 9 årens
finska krig>>. Han söker här göra gällande, att Anjalaförbundet i dess dubbla
form ej var en specifikt finsk sammansvärjning, utan en utväxt på den aristo-
kratiska svenska oppositionen, i hemlighet uppeggad af Ryssland.
I detta arbete anmärker v. Qvanten det vanvårdade skick, i hvilket von
Döbelns graf på_Johannes kyrkogård då befann sig. »Borde icke äfven Sve-
rige», säger han här, »skänka en hyllningsgärd åt den ’lille mannen med band
om pannan’, han som aldrig kunde lära sig att ’krypa’, att ’tigga’, att ’begära
gunst och lön’, och som därför äfven, medan han lefde, hade så föga att glädja
sig åt lyckans och den jordiska maktens blida solsken? Ett värdigt monument
öfver den graf, hvarati Döbeln hvilar på Johannes kyrkogård, skulle bli en
minnesgärd åt en af de snillrikaste, en af de tappraste söner, den svenska
jorden framfödt. »
Enär detta skrefs före offentliggörandet af hertigens af Östergötland
dikt, hvilken säges hafva föran1edt A. E. Holmbergs förslag om subskrip-
tion till en minnesvård åt hjälten, förefaller det ej otroligt, att von Qvan-
tens maning väckt den första tanken kanske så väl till dikt som till subskrip-
tion. - Åt Döbeln har von Qvanten alltid egnat sin varmaste beundran och
vördnad, och det värdiga upprätthållandet af hjältens minne har ständigt legat
honom om hjärtat. Så t. ex. gick han några dagar före sin afresa från Stock-
holm 1890 till pastorn i Jakobs och Johannes församlingar och fäste dennes
uppmärksamhet på det förfallna skick, i hvilket vården nu befann sig; han er-
höll pastorns löfte, att denne skulle åtaga sig saken, och måhända är det på
denna väg kännedomen om densamma nått konungen, som på egen bekostnad
låtit restaurera vården.
Såsom litteratur- och musikkritiker har von Qvanten utvecklat stor verk-
samhet; han har skrifvit en tallös mängd bokanmälningar, musik- och teater-
recensioner i en mängd tidningar: Svenska Tidningen, Illustrerad Tidning,
Post- och Inrikes Tidning, N. Dagligt Allehanda, Ny Illustrerad Tidning,
Aftonbladet o. s. v. Utrymmet tillåter endast i korthet ett par ord om en
och annan märkligare uppsats i denna riktning. Så t. ex. gisslade han i en
följd artiklar i Post- och Inrikes Tidningar Marie Sophie Schwartz’ starkt sen-
suella romaner, hvilka föreföllo honom motbjudande och minst sagdt smakför-
störande. Lika ifrigt opponerade han sig i samma tidning emot uppförandet
å ».Kongl. mindre teatern» af de i början af 1860-talet så moderna »Offen-
bachiaderna», särskildt »Den sköna Helena», hvilken han ansåg »moraliskt
vidrig och medelmåttig i estetisk halt - en föga värdig kassapjes för Sveriges
• .:..~•:...J
_. – ....–· -..J–- –. __::....~ .. A.J-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
