Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. V–VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(, ~
1
,I
t-~
J .
t
I.
t~
1.
► -
–- - -.- –––
EMIL VON QVANTEN.
»En roman på landsbyggden» m. fl. samt hennes ·intressanta reseskildring »Två.
månader i Rhentrakterna under kriget 1870». Under de senaste åren hafva
lifliga skildringar från Italien, äfven af hennes hand, förekommit i flera svenska
tidningar.
Utom af fru von Qvantens musik lifvades det stilla hemmet just af denna
lilla »Maggie» - »Mabs» efterträdarinna – om hvars trohet och intelligens
von Qvanten i »Djurvännen» 1881 lämnat en både rörande och älsklig skil-
dring. Maggies »leksaker» - boll, dockor m. m. - tåldes hvar som helst i
rummen; Maggie själf fick, »enär hon var så liten», ligga på husbondens skrif-
bord, när han satt och arbetade, och hon misstog sig aldrig på tiden för hans
»hemkomst, då hon alltid begärde att få gå ut i förstugan och välkomna ho-
nom på öfversta trappsteget». Hon tog på sitt sätt del i husets alla ange-
lägenheter och var - von Qvantens egna ord - »en spiritus farniliaris, en
god tomte, som rådde för trefnaden och glädtigheten i det annars stilla och
ensliga hemmet. Det vardt också därför en tom plats i huset, när lilla Maggie
dog - - -.»
Så mycket större omsorg egnade skalden sedan sina kära fåglar, den
drillande kanariefågeln och de båda stora papegojorna, hvilka hade sin bur
framför matsalsfönstret och alldeles bakom den plats, gästen brukade intaga
vid middagsbordet. Också ingöto de en icke ringa respekt, när de emellanåt
plötsligt skreko till tätt invid ens öra och ej gåfvo sig tillfreds, förr än deras.
foglige husbonde lämnat sin stol för att tysta dem med nötter och mandel.
Lifligt står äfven för mitt minne en afton - må min vän von Qvanten
förlåta, att jag blottar denna familjeinteriör! - då jag ganska sent kom för
att erhålla några papper, som blifvit mig lofvade och som jag skulle hämtat
innan jag tidigt nästa morgon lämnade Stockholm. :Min eljes så förekommande
värd var synbart orolig, en liten smul förströdd, och när tal blef om pap-
peren, såg han förläget på sin hustru. Det upplystes nu, att den lilla gula
sångaren blifvit lätt illamående; buren med sjuklingen var därför insatt i von
Qvantens arbetsrum, som var mörkt och för hvars dörr gardinerna voro väl
tilldragna. Nu befunna sig de utlofvade papperen också därinne, i skrifbordet,
som pryddes af ,Ernst Ahlgrens porträtt; men att gå dit in, det vore att väcka
lilla fågeln, hvilken kanske slumrade som bäst: von Qvanten såg bekymrad på
mig - och jag afstod från allt vidare påyrkande, i mitt hjärta respekterande
den känsla, som bjöd mina vänner att akta en sjuk fågels sömn, som om det
varit ett sjukt barns.
Den sista sommar, von Qvanten tillbragte i Sverige - 1890 –, bodde
han och hans hustru på det å Värmdön belägna täcka Beateberg, ett idylliskt
– ..JL.-.~... ––-· ~––- ~.-""’JI’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
