Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. V–VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVAN’fEN.
Hösten 1890 verkställdes flyttningen, och sedan dess vistas von Qvanten
jämte sin hustru i Rom, hvarifrån de sommartiden göra utflykter i det sköna
Italien och uppehålla sig än i San Remo, än vid Napoligolfven, än i Sorrento.
Om sommarlifvet på detta sista ställe, »där den ljufva lättjan firar sina trium-
fer», har han berättat i sept.-hft af Finsk Tidskrift 1892. Liksom alla bröst-
svaga har han alltid känt häftig längtan till Söderns milda, helande luft~ och
nu, när han åter andas denna, njuter han i fulla drag däraf. »Att långsamt
morna sig, lika långsamt bada i det ljumma hafvet, hvila sig, innan man fru-
kosterar, taga sig en grundlig siesta, göra ingenting, när man vaknat, sitta på
en terass och betrakta solnedgången, åter äta, därefter på terassen röra sig af
och an, mycket, mycket långsamt i stjärneskimret och slutligen sofva utan att
ens drömma - se där lifvet i Sorrento ! - - – Man gungar från Sorrentos
strand till Kapri - – allting ler, solen, de sköna kaprensiskorna - man glöm-
mer här tid och rum. Man vill aldrig därifrån. Men själfva detta fel är för-
tjusande – - -.>>
Äfven tunga dagar med svår sjukdom hafva drabbat skalden von Qvanten
och hans hustru i det främmande landet; hans sinnesstämning under dessa får
ett vackert och gripande uttryck i följande:
»Sjukdomen är en hemsk gäst, hvar och när han kommer. Men hurn
mildrar icke hemmets värld hans inflytande! Alla de gamla förtroliga före-
målen i hemmet, hvilka i hvardagslag äro stumma tjänare, få nu en röst och
säga vänligt: ’mod! Ännu har du värf att fylla. Allt kan gå väl.’ - Eller
hviska de: ’vi deltaga i din pröfning, vi lida med dig.’ Bland hemmets hus-
geråd finns hvad som behöfves genast till hands. Småsaker, som länge stått
skenbart onyttiga och halft bortglömda, blifva nu oväntadt till gagn eller glädje
och säga: ’vi ha skonats, vi ha skyddats; mottag vår tacksamhet.’ - Anletena,
som böja sig öfver den sjuka, rösterna, som höras kring henne, händerna, som
räcka fram läkemedlen och läskedrycken, läkaren som stilla forskande sitter
vid bädden, alla äro de kända och kära, alla, alla så innerligt hänsynsfulla,
så allvarligt milda och ömma. I samma ögonblick sjukdom och fara gjort
sitt inträde, ha också hemmets alla goda makter stämt möte och hålla råd i
sjukrummet. - -. - Och borta? Ingen känner er, ingen bryr sig om er det
ringaste. Icke en småsak, som kunde glädja er, icke en liten blomma letar
sig väg till ert plågoläger. Intet af hvad Ni behöfver finns till hands, utan
måste särskildt anskaffas. - – - Alla de band af ömsesidigt inflytande, er-
kännande, deltagande, sympati, som förena människorna med hvarandra, lik-
som tyngd- och attraktionslagarna sammankedja världskropparna, äro för er af-
skurna. Ni har isolerats, Ni har råkat i ett lufttomt rum; Ni har fallit, blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
