Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Hans Larsson: Henrik Ibsens »Peer Gynt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 HENRIK IBSENS »PEER GYNT ».
vet - en dröms kvalfulla dvala, som brister och svinner till intet, hvar gång
en ande slår upp sitt öga, hvar gång en människa går i sig själf.
Vi skola icke följa Feer Gynt genom de fantastiska händelser, som fylla
4:de akten i dramat. Det är det mest bizarra i denna vidunderliga dikt
- en symbolik af det gyntska fantasteriets dårhuslek. Han flyr i allt vildare
oro undan · sig själf - »Flugt for alvor, sky for anger» - ut i öknen utan
källor, där luften skälfver af lifvets mörkaste ängslan. Ty all ängslan och ån-
gest är måhända ingenting annat än det att icke vara hemma hos sig själf,
och hvarje skri af fruktan och hvarje tyst bäfvan endast ett ryck hän emot
något att omfatta, en punkt, där vi finna botten; vi ila hem och söka till vår
egen midtpunkt, vårt innersta jag, hämta oss och komma till oss själfve igen.
Ju längre Feer Gynt irrar bortåt, dess tätare lägrar sig ängslan öfver honom.
Och allt tungare blir det för honom att vända. Han våndas i smärta för ste-
get tillbaka och all lifvets ve faller öfver honom i den stund han vill taga det:
"Nej! - Som en vild, uendelig klage
er det at gå ind, gå hjem og tilbage."
Vi se honom vanka längre och längre bort, tills han slutligen stannar och far
samman i ängslan och kastar sig tillbaka; hans själ höll på att brista.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
