- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1893 /
310

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Hans Larsson: Henrik Ibsens »Peer Gynt»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310 HENRIK IBSENS »PEER GYNT ».
vet - en dröms kvalfulla dvala, som brister och svinner till intet, hvar gång
en ande slår upp sitt öga, hvar gång en människa går i sig själf.
Vi skola icke följa Feer Gynt genom de fantastiska händelser, som fylla
4:de akten i dramat. Det är det mest bizarra i denna vidunderliga dikt
- en symbolik af det gyntska fantasteriets dårhuslek. Han flyr i allt vildare
oro undan · sig själf - »Flugt for alvor, sky for anger» - ut i öknen utan
källor, där luften skälfver af lifvets mörkaste ängslan. Ty all ängslan och ån-
gest är måhända ingenting annat än det att icke vara hemma hos sig själf,
och hvarje skri af fruktan och hvarje tyst bäfvan endast ett ryck hän emot
något att omfatta, en punkt, där vi finna botten; vi ila hem och söka till vår
egen midtpunkt, vårt innersta jag, hämta oss och komma till oss själfve igen.
Ju längre Feer Gynt irrar bortåt, dess tätare lägrar sig ängslan öfver honom.
Och allt tungare blir det för honom att vända. Han våndas i smärta för ste-
get tillbaka och all lifvets ve faller öfver honom i den stund han vill taga det:
"Nej! - Som en vild, uendelig klage
er det at gå ind, gå hjem og tilbage."
Vi se honom vanka längre och längre bort, tills han slutligen stannar och far
samman i ängslan och kastar sig tillbaka; hans själ höll på att brista.
* *

*


Än en gång skola vi möta Feer Gynt. Det är då han som en gammal
gubbe vänder åter hem till Norge. Han är densamme som han varit, endast
mera ro öfver hans drag, mera hårdhet också, en gammal ensam egoist. Han
har samlat sig så mycket af lifvets goda, att han är en burgen man, och han
gör upp i sina tankar, när han nu närmar sig sin hembygds kust, hur han
skall köpa sina fäders gård igen och bygga den upp som ett slott; det skall
spörjas i bygden, att Feer Gynt är kommen. Men ödet unnar honom icke
detta. Skeppet går under i en storm, och Feer Gynt räddar sig i land så
fattig som han en gång drog bort.
Hans sinne håller sig likväl uppe. Han gycklar för sig själf öfver lif-
vets gång och söker taga sin lott med jämnmod. Han har fått i handen en
lök, som han sitter och plockar. Den kan föreställa honom själf, finner han,
med de många skalen, det ena utanpå det andra. Det yttersta söndriga laget
är Feer Gynt i hafsnöd, så kommer han till guldgräfvare-jaget och pälsverks-
jägaren och så vidare. Han vill gå sig själf riktigt efter i sömmarne och se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free