Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dixi: Upsala mötes beslut af år 1593 och det nya kyrkolagsförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPSALA MÖTES BESLUT AF ÅR I 593·
trovärdighet i de minsta delar försvarades. Men den strängare kritik, som det
gamla testamentets böcker i alla civiliserade länder efter den tiden blifvit un-
derkastade, i sammanhang med de genom de stora europeiska makterna gyn-
nade undersökningarna af monumenterna 1 Orienten, hafva gjort denna stånd-
punkt ·fullkomligt ohållbar.
Utan att besvära sig med några motiver 1 denna fråga, hade kommitten
med ett penndrag förkastat ej blott hela samlingen af den evangelisk-lutherska
kyrkans gamla bekännelseskrifter eller den s. k. Concordice-boken, med undan-
tag af Augsburgiska bekännelsen, utan ock de tre den gamla kristna kyrkans
s. k. symbola, hvilka såsom nämnda uti Upsala mötes beslut dock därmed
icke kunna anses alldeles undanskjutna, åtminstone icke det apostoliska, eme-
dan detta under namn af »trons artiklar» ännu ingår i både katekes och hand-
bok. Det märkligaste torde dock vara, att kommitten genom ytterligare ute-
slutning af tre ord utsträckt omfånget af de skrifter, hvarpå den rena evan-
geliska läran säges vara grundad, till tredubbelt och med detsamma gifvit det
gamla testamentet samma vikt för den rena evangeliska läran som det nya,
ehuru de representera tvenne väl historiskt sammanhängande, men dock full-
komligt skilda religioner. Kommitten skulle hafva handlat följdriktigare, om
den utstrukit ännu två ord, ty ·det nya testamentet är, enligt mycket ansedda
teologers påstående, hvilkets riktighet de med sina utgifna dogmatiska arbeten
ådagalagt, alldeles tillräckligt för att uteslutande därpå grunda den kristliga
trosläran, och om det gamla vid sidan däraf skall användas, måste dess lära
först omtydas i det nyas anda, hvilk~t väl var nödigt under kristendomens
första tid, för sådana, som kände det gamla testamentets läror (man järnföre
brefvet till hebreerna); men det leder numera blott till att onödigtvis intrass]a
frågorna.
Kommittens förfarande liknar en byggmästares, som genom att gå på
djupet funnit en fast klippa tillräcklig för den byggnad, som skall uppföras,
men för att därbredvid erhålla en större plan eller af annan anledning utöfver
behofvet utvidgar grundvalen, hvarigenom en del kommer att hvila på utfyll-
ning eller mindre fast grund. Genom sambandet mellan de olika delarne af
grundmurarne uppkomma sedan remnor i själfva byggnaden, hvilket icke skulle
hafva inträffat, om han nöjt sig med den till omfånget mindre, men för ända-
målet tillräckliga fasta grundvalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
