Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dixi: Upsala mötes beslut af år 1593 och det nya kyrkolagsförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPSALA MÖTES BESLUT AF ÅR I 593· 32 7
det är till och med en af de kanoniska, som Luther skulle velat utesluta.
Bland de apokryfiska är det flera stycken, hvilka, antingen därigenom, att de
hafva sken utaf att vara historiska, utan att egentligen vara det, såsom Judiths,
eller föregifva sig vara författade af äldre och berömda män (Baruch och
Salomo), och i öfrigt genom innehållet verka, då alla skola räknas lika, så-
som ett dåligt sällskap nedsättande, särdeles för evangelierna, hvilka följa
näst efter.
Dessutom är det en stor del, som i följd af sin uppgift att skildra det
israelitiska folkets öden icke innehålla något synnerligt, som kan anses bidraga
till grundvalen för den rena evangeliska läran. Ehuru dyrbara och märkvär-
diga de i sin art också äro, kan dock den omständigheten, att de äro upp-
tagna i israelitiska folkets samling af skrifter, som de räknade för heliga, icke
ensamt vara nog skäl för att anse dem för bokstafligt inspirerade, så att deras
minsta uttryck äro värda att taga vara på.
Det är för detta spörsmål nödigt att taga en öfversikt af deras innehåll
1 sm helhet.
Den första af de rent historiska böckerna, Josua-boken, fortsätter berät-
telsen efter Moses död om det förlofvade landets intagande och fördelning
emellan de tolf stammarne. Den innehåller väl i likhet med Mose-böckerna
några stycken om den Eviges befallningar, hvilka äro ställda till Josua per-
sonligen och således åtminstone borde härstamma från honom, men att boken är
långt senare skrifven, synes af det bekanta stället (X : r 2 ), där det berättas, att
solen stod stilla nästan en hel dag, på det att israeliterna skulle få tid att be-
segra amoriterna, och hvarvid författaren uttryckligen anför ur sin källa, kallad
»den rättfärdiges bok», några verser, som innehålla en Josuas bön eller önskan,
att »sol och måne skulle stå stilla»; men författaren tillägger, likasom vore det
en reservation, att något sådant icke inträffat hvarken förr eller senare. Den
anförda boken åberopas dessutom äfven i Samuels 2. bok 1, 18 och är påtagligen
långt senare än den nu omtalade tilldragelsen. Det synes, som hade äfven på
ett annat ställe en gammal folksång varit begagnad, och i fråga om landets
delning har författaren tydligen följt ett dokument därom - om det just var
från Josuas tid, torde dock vara ovisst. Framställningen är i öfrigt enkel, och
utom tron på den Evige och hans ledning innehåller den ingenting, som är af
betydelse för den evangeliska läran.
Författaren till den nästa eller domareboken har haft en ännu svårare
uppgift, dels i bristen på samtida källor, dels därigenom, att det icke fanns
någon fast enhet i styrelsen, utan hvar stam tidtals lefde oberoende af de öf-
riga, hvarigenom de så mycket snarare dukade under för främmande folk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
