Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dixi: Upsala mötes beslut af år 1593 och det nya kyrkolagsförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPSALA MÖTES EESLUT AF ÅR I 593·
förleddes att antaga deras gudsdyrkan, till dess att åter en hjälte, eller någon
gång äfven en hjältinna, uppträdde, som återställde både den yttre själfstän-
digheten och den Eviges dyrkan. Framställningen visar tydligt, att den egent-
ligen är grundad på de hos folket fortlefvande sägner eller hjältesånger, hvar-
af några strofer citeras, och Deboras segersång är dessutom införd i sin helhet.
Men tidräkningen är mycket osäker, och det är egentligen med afseende -
på
bristfälliga uppgifter för denna tid, som man icke kunnat med full visshet säga,
när en sådan man som :Mose lefde. Det är också utmärkande för denna bok,
att af de båda berättelser, som, då de icke angifva tiden, utgöra ett bihang
till det egentliga, någorlunda efter tidsordning anförda innehållet, eller från
kap. 17, den ena påtagligen skulle stå i början, den andra åter sannolikt hör
till den sista tiden, man vet ej rätt hvart; men skrifven är den icke förr, än
sedan landet fått en konung.
Först med Samuels, den siste domarens, tid blir historien fullständigare
och kronologien någorlunda säker, ehuru man genom de i senare tider upp-
täckta inskrifterna i Ninive och Babylon kommit i tillfälle att kontrollera och
rätta ett och annat årtal. Konungamaktens införande medförde, särdeles under
det första århundradet, vida större enhet och kraft för styrelsen, hvilket kastade
ett återsken af glans äfven på de svaga efterföljande konnngarne efter rikets
delning, hvarföre antalet af deras regeringsår alltid anföres. Författaren till
Samuels-böckerna är obekant; de hafva fått namnet efter den berömde profeten,
som är hufvudhjälten i den förra boken, likasom efter hans död konung David
1 den senare.
Författarne till dessa, likasom de till fortsättningen i konungaböckerna, tyckas
hafva bemödat sig on~ den allmänna regeln att hvarken berätta något falskt
eller förtiga något, som var sant, om det också hos eftervärlden kunde leda
:ill ett mindre fördelaktigt omdöme om folkets förnämsta hjältar. Men något
eget omdöme uttala de om dessa ytterst sällan, ehuru de berätta åtskilligt,
som de äfven efter mosaiska åsikter påtagligen icke kunde gilla, och deras
tystnad kan därföre icke gälla såsom uttryck för deras sedliga åsikter. Något
annat, som kan anses höra till grundvalarne för vår evangeliska lära, söker
man förgäfves däri, utom det att de strängt höllo pi den Eviges dyrkan. Det
är också utan tvifvel denna punkt, som egentligen åsyftas i de lakoniska vits-
ord, som lemnas åt de flesta af Israels och några af Juda-konungarne, och
hvilka ofta äro så enformiga, att de påminna om några af vår tids betyg,
skrifna på tryckt blankett och efter fastställdt formulär; ty Rehabeam skulle
eljest icke hafva undgått ett skarpt ogillande. I öfrigt hänvisas ofta till, hvad som
om hvar och en var skrifvet antingen i Israels eller Juda konungars årsböcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
