Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dixi: Upsala mötes beslut af år 1593 och det nya kyrkolagsförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPSALA MÖTES BESLUT AF ÅR 1593.
Äfven några af profeternas skrifter synas vara begagnade; men emedan det är
en tidrymd af mer än 420 år, som konungaböckerna omfatta, synas författarne
stundom af brist på samtida källor hafva nödgats anlita äfven muntliga sägner.
Med Juda rikes fall afbrytes naturligtvis också israelitiska folkets historia,
och då efter mer än hundra år historiska författare åter framträda, få deras
skrifter i följd af de förändrade förhållandena en helt annan karakter. Israe-
literna hafva ej mer någon politisk själfständighet, utan utgöra blott ett reli-
gionsparti, som fått tillstånd att återvända och återuppbygga sitt tempel i Je-
rusalem samt att där öfva sin gudstjänst, för hvilket ändamål de till och med
fått dit återföra de heliga kärl och andra till det gamla templet hörande in-
ventarier, som ännu funnos kvar i Babylon, då det eröfrades af Cyrus år 538.
Det blef därigenom en entusiasm för att, så vidt möjligt, inrätta allt, både
templet och gudstjänsten, efter mönstret af det gamla; öfverste prästen, hvars
ämbete var ärftligt, blef den förnämsta mannen i samhället, och Levi stam,
dit han hörde, äfven mer betydande än förut. Några profeter uppträdde snart
ej mera, men i stället en ny klass, kallad de skriftlärde, som visste eller ville
veta mera än de andre om den gamla lagen och hvad därtill hörde; ty he-
breiskan hade börjat blifva ett utdöende språk, och urkunderna hade därföre
länge i profetskolorna varit föremål för särskilda studier. Allt, hvad som rörde
det gamla templet och dess. ritual, blef alltså jämte genealogien, särdeles levi-
ternas, ett favoritstudium, och de båda böcker, som hafva namn efter Esra,
och Nehem-ia, hvilka lefde i medlet af femte seklet före Kr., bära tydliga spår
af sin tids ande, ehuru det är ovisst, i hvad mån de egentliga författarne bära
skulden därför. Esra var präst, cch hans bok går tillbaka till befallningen om
templets uppbyggande, men den handlar mest om hans ordnande af guds-
tjänsten. Den har haft det missödet, att en klagoskrift öfver uppbyggandet af
Jerusalems murar, jämte det svar eller resolution, som k. Artaxerxes I därpå
utfärdat, blifvit införd i kap. 4 vers 7-23, före berättelsen om templets in-
vigning, som enligt den utan tvifvel riktiga uppgiften i själfva boken skedde
under k. Darius I, på hans »sjette regeringsår» eller år 516 före Kr. Men då
Artaxerxes I kom på tronen först år 464 och hans fullmakt för Esra att resa
till Jerusalem för att efter Mose lag och undersökning på stället ordna guds-
tjänsten och tillsätta domare är kort därefter införd i boken, är det tydligt, att
här är ett fel af en afskrifvare, som omflyttat styckena eller, såsom vi skulle
säga, omkastat arken, hvarefter man sökt att genom ändring i texten åter-
ställa sammanhanget. Ett par rader ur kap. 3 vers 8 äro nämligen uppre-
pade i kap. 5 vers 2, för att erinra läsaren om uppdraget till Serubabel. Men
hvart det inskjutna stycket om murarne egentligen hör, är icke af den nuva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
