Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dixi: Upsala mötes beslut af år 1593 och det nya kyrkolagsförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPSALA MÖTES BESLUT AF ÅR I 593· 33 1
- - - - - - -
let af 1. konungaboken, hvilket handlar om k. Salomos seraljlif och den benä-
genhet för mångguderi, hvartill denne under sina sista år förföll. Han förfar
också någon gång vid utskrifning ur konungaböckerna med nog stor frihet, så-
som då han i det 8:de kapitlet af andra boken, genom utelemning af ett par
ord, begått rätt svåra misstag. Då i den förra omtalas (bok I, kap. 9 vers 18),
att k. Salomo byggde bland andra fästen äfven Thamar i öknen med tillägget
»i landet», utesluter han dessa båda orden och skrifver (vers 4): Thadmor i
öknen; hvilket förledt en mängd senare författare att blott på denna auktoritet
uppgifva, att det genom sina präktiga ruiner från romerska tiden berömda
Palmyra, hvilket på landets språk hette Thadmor, blifvit anlagdt af k. Salomo.
Men det rätta Thamar var en gränsort i Juda land, sydväst om Jerusalem,
och det omtalas äfven af profeten Ezechiel (4 7: 19), hvaremot Palmyra hvar-
ken i böcker eller inskrifter omtalas förr, än romarne bemäktigat sig Syrien.
Ett annat, nästan ännu värre fel begår han i v. 18, där det berättas, att då
k. Salomo vistades i Eziongeber, som var en ort vid norra ändan af Röda
hafvet, k. Hiram i Tyrus sände honom skepp och sjöfolk, hvilka foro till Ophir,
påtagligen ett land vid Indiska oceanen, man vet icke säkert hvilket. Men
att det skulle för k. Hiram varit ganska brydsamt att lemna skepp för en så-
dan resa, är påtagligt, då det icke är bekant, att han vid Röda hafvet hade
någon flottstation; det står också i första konungaboken, kap. 9 v. 2 6, att k.
Salomo själf byggt skeppen och k. Hiram blott sändt sjöfolket. Dessa an-
märkningar hafva blifvit anförda egentligen för att visa, med hvilken liten pie-
tet och omsikt den sednare. tidens skriftlärde förforo vid afskrifning och gransk-
ning af de böcker, som förklarades värdiga att sättas vid sidan af Mose och
profeterna i deras kanon, ehuru, hvad krönikeböckerna angår, en noggrann jäm-
förelse med de äldre historiska skrifter, som omfattade samma ämne, borde
hafva varit en så mycket mer oundgänglig åtgärd, som likheten äfven i ut-
trycken i det mesta så starkt måste falla i ögonen, och hvarje afvikelse i det
faktiska i någon mån skulle verka nedsättande för hela kanon. Trovärdig-
heten af alla hans tillägg kan väl numera icke med säkerhet bedömas; men
tendensen är så tydlig, att, om man så får säga, genom höga anor föröka
glansen af det gamla templet och dess hela ritual, samt därmed äfven öka
vördnaden för dess efterbildning, att man anser hans utförlighet vara mer grun-
dåd på det nya än på verkliga källor för kännedomen af det gamla.
Efter mer än fyrahundra års beroende af främmande makter uppreste sig
judarne mot det vansinniga försöket af Antiochus Epiphanes att utrota den
Eviges dyrkan, för att i dess ställe med gräsliga våldscener påtvinga dem den
grekiska polytheismen och ett förändradt lefnadssätt. Det var Makkabeernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
