Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dixi: Upsala mötes beslut af år 1593 och det nya kyrkolagsförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 2 UPSALA MÖTES BESLUT AF ÅR I 593·
- - - - - - - – - - - - ––,–––– - - - - - - - – - - - - – - - -
hjältesläkt, som stod i spetsen för denna resning, hvilken genom utmärkta
prof så väl af tapperhet, som af klokhet lyckades åt det genom både tvungen
och frivillig utvandring starkt decimerade folket förvärfva ej blott frihet
för sin religion, utan ock politisk själfständighet, ehuru. denna snart gick
under för det allt uppslukande romareväldet. Den första mansåldern af denna
period har också funnit en ej ovärdig häfdatecknare i den onämnde författaren
till den s. k. första .lvfakkabeerboken, hvilken tyckes hafva skrifvit på ·hebreiska,
men först någon tid efter de händelser, han berättar. Den är till framställ-
ningssättet enkel, och författaren synes i det he1a vara väl underrättad, särde-
les i afseende på lokalen för händelserna; men i fråga om främmande förhål-
landen förråder han en alltför påtaglig okunnighet. Det stöter redan, att han
1åter Alexander (den store) af :Macedonien utgå från kittceerna, hvilka egent-
ligen voro en fenicisk folkstam, och att han upptager utan anmärkning ett
bref, hvaruti spartanerna göras till Abrahams afkomlingar; men ännu mer
hvad han i kap. 8, med anledning af förbundet med romarne, berättar om
deras historia och statsförfattning.
Den s. k. andra .kfakkabeerboken omfattar endast några af de första åren
af samma tidrymd, som den förenämnda, oeh angifver sig såsom ett blott ut-
drag af ett verk af en Jason från Cyrene, hvilken i öfrigt är obekant. För-
fattaren frikallar. sig därföre själf från allt ansvar för det faktiska af innehållet,
hvilket också är mycket legendariskt, utan fast tidsordning och beräknadt på
uppbyggelse för den större allmät?-heten samt dess uppretande mot sina för-
tryckare. Dess berättelse om k. Antiochus Epiphanes’ sista lefnadsöden är
mycket olika med . den, som finnes i den förra boken, och den har ej ett ord
om Mattathias, Makkabeernas stamfader och resningens egentliga upphofsman;
men den innehåller också åtskilliga tillägg, hvilka kunna vara i hufvudsaken
pålitliga, ehuru inblandningen af ryttare i förgyllda rustningar, hvilka ej blott
dag . efter dag synas på himmelen, utan ock komma ned för att hjälpa till i
striden mot de »gudlöse », gör hela framställningen misstänkt. (Jfr. kap. 5 v.
2, kap. ro v. 10.)
Utom dessa arbeten öfver judiska folkets allmänna historia finnes det
ännu tvenne smärre skrifter ibland gamla testamentets kanoniska böcker, hvilka
kunna räknas hit. Båda hafva ett biografiskt innehåll och angå kvinnor; den
ena, R utlzs bok, är i vår bibel enligt den gamla grekiska öfversättningens ex-
empel intagen näst efter domareboken, emedan den angår en moabitisk kvinna,
som hörde till k. Davids förfäder, och den innehåller en liflig sedemålning
från den tiden, men är icke af något intresse för religionsläran. Den andra
är Esthers bok, hvilken har sitt namn af en judisk kvinna, som skulle hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
