Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dixi: Upsala mötes beslut af år 1593 och det nya kyrkolagsförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 UPSALA MÖTES BESLUT AF ÅR 1593.
- - - - - - - - - – - - – -
och de förra äro stundom uppställda såsom dikterade af den Evige själf. Men
i det nya testamentet äro de moraliska och religiösa satserna dels så förkla-
rade, att de blifvit ersatta af andra, allmänt giltiga, och hvad som angår dieten
och gudstjänsten, är rent af upphäfdt; inom ingen af de kristna staterna hafva
hans borgerliga lagar ansetts gällande, utom i fråga om förbudna leder vid
äktenskap.
Endast första boken, som börjar med skapelsehistorien och -människo-
släktets första öden till dess utgrening i olika folkslag och därefter innehåller
berättelsen om israelitiska folkets stamfäder och dess hårda öden, under det de
bodde i Egypten, gör i det afseendet ett undantag, att icke den Eviges aukto-
ritet af författaren åberopas, utan blott hans meddelanden till ett par af ~tåm-
fäderna finnas anförda. Det är dessutom vid en närmare granskning anmärkt,
att den till en del består af främmande, sannolikt äldre stycken, där den.
Eviges namn på hebreiska: Jahveh eller Jehova har tillägget~ Elohim, som är
en pluralform; äfvensom att där finnas dubbla texter om samma händelser,
hvilka texter angå en konung eller höfding för fi1isteerna, Abimelek, (kap~
20 o. 26). Det vill däraf synas, som olika sägner varit att tillgå och ett par
af namnen i den ena blifvit förväxlade, men samma svårighet, som ännu före-
legat, att säga, hvilkendera var den rätta, och att båda därföre blifvit införda.
Dessa berättelser höra för öfrigt till de ställen, hvilka lära hafva väckt anstöt
bland de alexandrinska judarne - ty Mose-böckerna innehålla jämte åtskil-
liga ställen, som äro sublima, också andra, som alls ick_
e äro det -, och sedan
judarne gjort bekantskap med den platonska filosofien, sökte de därföre att
bakom det skrifna ordet finna en djupare mening, hvilken metod äfven i se-
nare tider blifvit använd på flera det gamla testamentets böcker, hvilka tagna
efter bokstafven icke tyckas fullt motsvara den plats, de erhållit bland religions-
urkunderna, särdeles på Jzöga visan och den förenämnda Esthers bok. Det
finnes också i de senare Mose-böckerna flera dubb]?, texter, till och med af
tio Guds bud, i hufvudsaken öfverensstämmande, men med ej obetydliga af-
vikelser, och detta jämte andra skäl har föranledt starka tvifvel, särdeles
emot den femte bokens äkthet. Den kallas också i den gamla grekiska öfver-
sättningen Dettteronomion eller den senare lagen, och slutet är alldeles på-
tagligen skrifvet efter Moses död.
Med allt erkän.na.nde af en del historiska berättelsers åskådlighet och
värde för den tid, då de framställdes, kan man numera icke anse dem fullt
enliga med verkligheten eller att tagas.· alldeles efter bokstafven; ty det är
t. ex. hvarken troligt, att Noaks flod öfversvämmat allt land p_å hela jordklotet,
eller att folktaflan öfver hans afkomlingar innefattar förfäderna ·till alla jordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
