- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1893 /
335

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dixi: Upsala mötes beslut af år 1593 och det nya kyrkolagsförslaget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPSALA MÖTES BESLUT AF ÅR I 593. 335
folkslag, emedan den förra berättelsen . väl motsvaras af en assyrisk tradition,
hvilken således är ifrån samma trakt, där israeliterna först bodde, men det
talas icke därom från de tillgränsande länderna. Andra liknande berättelser,
som plägat anföras, tyda också på lokala förhållanden; ty antingen Deuka-
lions flod gäller Thessalien eller Böotien, är det en floddal med trångt utlopp,
som lätt kunnat tilltäppas, och samma förhållande är med lV[exico; de upp-
räknade folken åter tillhöra blott de världstrakter, som den tiden kunde vara
bekanta- vid östra ändan af J\tiedelhafvet.
Den egentliga historiska litteraturen har sålunda med undantag af de
renare religionsbegreppen, som här och där framträda, mycken likhet med
andra folks. Den är till en början fragmentarisk, grundad på sägner eller
sånger samt utan säker tidräkning, den vinner i fullständighet och omfattning
genom de stora händelserna under konungarne Saul, David och Salomo, men
aftager sedan, tills den genom Makkabeernas hjältedater åter upplifvas, för att
snart åter förfalla. Författarne äro i allmänhet anspråkslösa, åberopa ofta sina
skriftliga källor, där sådana varit att tillgå, och där de saknats, är detta dels af
den något sagolika framställningen, dels af dess knapphet, tämligen tydligt för
läsaren. De äro icke heller fria från uppenbara fel och motsägelser, då tvenne
texter öfver samma ämne förekomma. Af att de själfva skulle hafva ansett
sig som inspirerade liksom Mose och profeterna, finnes intet spår, lika så litet
som de i andra af de gamla skrifterna uttryckligen omtalas såsom sådana.
Och att på flera ställen historiska uppgifter, som äro hämtade ur dem, uti det
nya testamentet anföras, kan naturligtvis icke gälla som bevis föi: en så utom-
ordentlig egenskap, utan blott för deras sannfärdighet.
* *

*


H vad det formella behandlingssättet angår, hade kommitten för kyrkola-
gens öfverseende af år 1828 tydligen öfverskridit sin befogenhet, då den genom
sin nya formulering af I. § inlät sig på en förändring i bestämmelsen om
grundvalen för den rena evangeliska läran, och det så mycket mer, som det
nya, den satte i stället, icke blott strider mot bekännelseskriften, U psala mötes
beslut, utan ock mot nya testamentets språkbruk; ty det är alldeles omisskänn-
ligt, att då där både i apostlagärningarna, *) och i flera af epistlarne**) ut-
trycket »Guds ord» förekommer, betyder det hvad på andra ställen kallas >
)evan-
"’) VI: 2, 7, VIII: 14, XI: 1, XIII: 7, XVIII: 11.
""") Rom. IX: 6. 1. Kor. XIV: 36. · 2. Kor. III: 17, IV: 2. Kol. I: 26. 2. Tim. II: 9. ·
Tit. II: 5. Ebr. IV: 12, XIII: 7. 1. Joh. II. 14.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free