Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dixi: Upsala mötes beslut af år 1593 och det nya kyrkolagsförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPSALA MÖTES BESLUT AF ÅR 1593.
gelium » eller predikan om Kristus och hans lära, aldrig någon viss skrift eller
samling af skrifter.
Den första anledningen kan knappt vara någon annan än den, att det
sedan en längre tid tillbaka blifvit sed att ej blott i tal, utan ock i skrift, sär-
deles när den varit beräknad på en större krets af åhörare eller läsare~ åberopa
och omtala både gamla och nya testamentets skrifter, under benämningen:
»Guds ord», och detta talesätt har slutligen blifvit så djupt inprägladt, att
mången under behandlingen af denna fråga tyckes hafva ansett det såsom
svenska kyrkans lagligt erkända lära. Förändringen är af så mycket större
betydelse, som, då den gamla kyrkolagen af alla det gamla testamentets skrifter
blott erkänner de profetiska, på hvilka den evangeliska läran verkligen till en
del är grundad, det nya förslaget ställer alla det gamla testamentets skrifter,
utan vidare, vid sidan af det nya testamentets såsom lika goda grundvalar för
den evangeliska läran, ehuru en stor del af dem redan genom sitt innehåll
icke kunna anses hafva en sådan bestämmelse.
Särdeles anmärkningsvärdt förefaller det, att genom den knapphändiga
formulering och motivering, förslaget erhållit, äfven de apokryfiska skrifter,
som äro intagna i vår kyrkobibel, synas vara genom ett penndrag erkända
såsom delar af »Guds ord>>, i likhet med det gamla testamentets öfriga skrifter;
ty vi hafva ingen annan bestämmelse i denna fråga än den, som lemnas af
själfva bibeln, där det säges, att »emedan de icke finnas i den heb,reiska bibeln,
de icke äro lika räknade med de andra böcker i den heliga skrift, dock nyt-
tiga till att läsa». Luther hade, till en del med en tydligt uttryckt tvekan,
upptagit dem 1 sm bibelöfversättning, hvilken i våra kyrkobiblar blifvit följd,
utur en något större samling, som fanns i den gamla kyrkans biblar, men först
vid det tridentinska mötet erhöll fullt erkännande. Att han skulle velat säga,
att den rena evangeliska läran varit i någon mån på dem grundad, därpå må
det tillåtas att tvifla.
Slutligen måste emot det nya kyrkolagsförs]aget anmärkas, att det i mot-
sats till Upsala mötes beslut, - därigenom att det tager uttrycket »Guds ord»
i sin bokstafliga betydelse och sätter det gamla och nya testamentets skrifter
såsom apposition därtill, - synes gifva stöd åt den åsikten, att hvart ord i
bibeln är inspireradt. Denna anmärkning torde vara så mycket mer befogad,
som det nu ifrågavarande förslaget just har till ändamål att åstadkomma öfverens-
stämmelse mellan kyrkolag och grundlagarne, och det står i 3 § 1 mom. tryck-
frihetsförordningen, huru »gäckeri af Guds ord» skall bestraffas, hvilket uttryck
likasom andra grundlagsbestämmelser skall tydas efter bokstafven. Men till-
lämpningen däraf kunde blifva kinkig, då vid en polemik med en s. k. mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
