Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - J. A. Eklund: Kyrkan och den stora bildade allmänheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN OCH DEN STORA BILDADE ALLMÄNHETEN.
sig kompetens att bedöma en läroriktning - hvilket ej är sällsynt bland
gudaktiga kristna bland allmogen - utan har en >)oartikulerad>> religion
och finner allt ungefär lika bra; detta äfven där verkligt intresse före-
ligger. Detta är helt visst en af orsakerna till, att de kristligt sinnade
äro kyrkligt indifferenta och att vårt religiösa lif håller på att upplösa
sig i sektväsen. Kanske kan det faktum, att vår svenska församling mer
än åtskilliga andra är stadd i en sådan upplösningsprocess, också i någon
mån sammanhänga med det sjunkande af nationalkänslan, som lätt kan
hos oss konstateras. Vår nationella karakterslöshet återspeglar sig i vår
religiösa.
Publikens ytlighet visar sig också däri, att den sysslar mera med
de estetiska afspeglingarne af det religiösa lifvet. Vi spåra här och där
en dragning till den romerska kyrkans estetiska kult. Och vid valet af
läsning spelar det estetiska stor roll. Författaren har påpekat, att religiös
litteratur af allmänkristlig tendens rätt mycket läses. Det är nog sant.
Men månne ej detta i oerhördt många fall mera är en yttring af estetiska
behof? Det är också så, att vissa begåfvade predikanter gärna höras -
för nöjets skull. Prästerna degraderas och låta sig tyvärr icke sällan
degraderas till tjänare åt sådana esteticister’) som icke på teatern få sina
behof tillfredsställda.
III.
Te o d o r Frid säger, att »den individualistiska tidsriktningen» kunde
anföras såsom en orsak till det bristande kyrkliga sinnet. lVIen äfven den
- säger han - >)måste i detta sammanhang utelämnas>>. Hvarför? I
själfva verket utelämnar han den ej heller, utan kommer längre ned att
i sammanhang med talet om kyrkans intoleran_
s säga icke så li~et om
den under beteckningarne: »den misskrediterade subjektivismen» och >)de
många skiftande religiösa meningarne». Ty dessa uttryck beteckna ju
samma sak. Om denna subjektivism säger han, att den är nödvändig
hos »ett folk, som har tid och förmåga att läsa sin bibel>>. Det är omöj-
ligt för ett sådant folk att »i längden omfatta en gemensam kyrkobekän-
nelse>
>. Det är ett högre utvecklingsstadium, som kännetecknas af en
sådan subjektivism. »De många skiftande religiösa meningarne i vår tid
bevisa ej religiöst förfall, utan tvärtom religiös lifaktighet. Differentiering
är tecknet på högre tillvarelsestadier.»
I detta synes mig ligga ej så litet af sanning. Men icke hela san-
ningen. Det beror på differentieringens art, om den skall kunna betrak-
tas såsom tecken till lifvets styrka och friskhet eller om den är ett tec-
ken till lifvets urartning och förfall - är icke död och .förruttnelse också
en differentiering? Endast den differentiering - skulle jag vilja säga -
är af godo, som leder till kraftig individualisering, till kraftig och ädel
typgestaltning. Men där detta sker, göra också dessa kraftiga typer sig
gällande på det sättet att genom deras inverkan inledes i folkets histori-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
