Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - J. A. Eklund: Kyrkan och den stora bildade allmänheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN OCH DEN STORA BILDADE ALLMÄNHETEN. 359
ska lif andliga kraftströmningar, som omdana personligheterna i mer eller
mindre likhet med dessa originala typer. Eller för att hålla sig till åskåd•
ni~garne: det bildas gemensamma öfvertygelser, ideer, som behärska icke
blott en eller annan individ utan ha(va en »folklig», kraft. ·Det är alls ej
,en gifven sak, att en öfvertygelse, en trossats t. ex. är mindre lefvande
-Och »personlig>> därför att många omfatta den. Jag kan icke utan vidare
gå in på författarens nedsättande uppfattning af gamla tider - t. ex. på
hans yttrande, att religionen då vanligen »bestod i upprepande af en in-
lärd ·läxa>
>. Hade religionen icke varit något annat, hade vi nog icke
haft så många ·religionskrig - man slåss näppeligen för en läxas skull.
De tider., då individualismen råder., böra enligt min mening inga-
lunda utan vidare sättas såsom andligt rikare än de tider, som behärskas
och hänföras af stora gemensamma ideer - det må nu vara på det
sociala, · nationella eller religiösa området. Vårt århundrade har kanske
öfvervägande varit ett individualismens. lV[en vi hafva t. ex. på det sociala
-området åtminstone de smärtsamma förkänslorna af, att en mera social
tankegång vill tvinga sig fram. Och ingen vet, om ej ett kommande år-
hundrade åter skall besjälas af gemensamma ideer och betrakta vår sub-
jektivism såsom ett svaghetstecken. - Man bör enligt min mening ställa
den pröfvande frågan på vår >)individualiserade» tid, om den har en rike•
<lom på ädla, utpräglade karakterer i åskådning och lif. Jag vet visser-
ligen, att detta frågande efter »typiskheb> icke är populärt i Darwinismens
dagar, då man helst empiriserar och spörjer efter det som är, utan att
fråga efter det som bör vara. Men det är på det mänskliga lifvets om-
råde »ein schlechter Empirismus».
Nu är den lutherska nationalkyrkan hos oss en genom lång utveck-
ling ganska utpräglad historisk gestaltning. Jag motser visserligen den
frågan: kan du säga hvad kyrkan är för något? - de lärde disputera
oupphörligen därom. Men jag kan därpå helt enkelt och oteologiskt
svara: den är en skara öfvertygade individer, med ganska utpräglad reli-
giös åskådning, med ett bestämdt medvetande om sin i det väsentliga
gemensamma tro. Om de., som äflas att göra kyrkan till en blott stats-
institution eller något dylikt., som man kan med lagar skaffa bort., få
tillfälle att göra detta bortskaffningsförsök., så skola de finna, att kyrkan
är icke försvunnen genom deras lagliga åtgärder. Och om andra vilja
göra henne till en ide, den man kan förneka bort, fantisera bort, bevisa
bort - de må försöka! - De som älska denna kyrka, denna historiskt
utdanade ädla typ af det religiösa lifvet, vilja naturligen häfda den. De
vilja bevara den in i kommande tider. Detta sträfvande kan mycket väl
vara förenadt med tanken., att ur denna eller någon annan gestaltning
af det religiösa lifvet skall genom historiska processer framgå en ännu
högre typ. Ja, det kan och bör enligt min tanke vara förenadt med ett
»tolerant» uppskattande af andra förhandenvarande typer. Men till dess
en sådan högre gestaltning träder fram, blir jag - kan en kyrkans vän
säga - lutheran och vill icke bli något annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
