Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Eva Fryxell: Kvinnliga författaretyper för den naturalistiska riktningen på 1880-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNLIGA F ÖRFATTARETYPER.
dock öppet, att »intet absolut rätt eller orätt finnes» - och att »den allmänna
rättskänslan vanligen blott är bornerthetens dom öfver det den ej förstår » (sid.
102, 103).
Intressant vore att mer i detalj följa inflytandet af dessa åsikter vid för-
fattarnas bedömande af personer och förhållanden. Men här måste under-
sökningen af detta inflytande inskränkas till blott ett enda fall, nämligen till de
tre skriftställarinnornas uppfattning af äkta kvinnlighet, af familjelifvet och kvin-
nans ställning inom hemmet. Inskränkningen är i viss mån berättigad genom
det stora utrymme, ämnet upptager i biografierna.
Läsaren känner sjg högst oangenämt berörd af den ringaktning, grän-
sande till förakt, som de båda fruarna uttrycka för kvinnans egentliga kall oclt
uppgift. Det är nu ej fråga om A. Ch. Lefflers berättigade klagan öfver det
sätt, hvarpå tiden splittras och ändamålslöst .förnötes af många kvinnor inom
den högre och medelklassen dels på konventionella bruk t. ex. visiter och en
mängd obehöfliga peits soins, dels genom sällskapande med personer, som af
bristande arbetslust eller arbetskraft fordra andras tid till eget tidsfördrif. Oppo-
sitionen mot denna tyranniska sed, som lagt och ännu lägger hämmande band på
manga kvinnor, för Anne Charlotte Leffler med kraft och skärpa, och den skall
segra, ty den är berättigad. H vad här talas om, är den undervärdering af sann
kvinnlighet, af det högsta kvinnoidealet, som allt emellanåt läses mellan raderna.
I ett bref fullt af sund opposition mot konventionalismens bojor slår fru Leffler
öfver och låter framskymta den med hennes sinnesriktning naturliga ringaktningen
för kvinnlighetens högsta egenskaper: själfförsakelsen, själfförgätenheten. »Jag
är», skrifver hon, »en rebell mot mitt kön och är otvifvelaktigt egentligen ska-
pad till man, med en mans intressen och anlag och .intet af en kvinnas för-
måga af hängifvenhet och glömska af sig själf för andra. Jag är tvärtom helt
och hållet upptagen af mig själf och mina egna önskningar, intressen och be-
hof».. (sid. 39). Sådana ord, ej blott uttalade utan, hvad mer är, nedskrifna,
vore en syndabekännelse. äfven i en mans mun, hur mycket mer då i en kvin-
nas. A. Ch. Leffler säger i sin biografi öfver fru Kovalevsky: »hvardagslifvet
med sitt grå enehanda var hanne af innersta hjärta förhatligt, - - och 9-1lt
det, som man förstår med begreppet: ’ba.rgerliga dygder’ afskydde hon upp-
,ri){tigt» (sid. 80); - och på ett annat ställe: »hon var snilledyrkare i mycket hög
grad - och hyste djupt förakt för den andliga medelmåttan». Själfviskheten och
själfkärleken, hvarom dessa yttranden bära vittne, tycks knappast märkas än
mindre klandras hvarken af brefskrifvarinnan eller biografen. Att båda dessa
kvinnor ej skulle finna nöje i husliga sysslor och dylikt, kan ej förtänkas dem,
men att de så djupt underskattade storheten af kvinnornas hufvuduppgift att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
