Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Eva Fryxell: Kvinnliga författaretyper för den naturalistiska riktningen på 1880-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNLIGA FÖRFATTARETYPER.
skapa hemmet, att uppfostra det kommande släktet, att utföra hjärtats funktio-
ner i samhällskroppen, detta är en brist, som ej fullt kan förklaras genom ovilja
mot förra tiders ofta ensidiga kvinnoideal utan kraft, mod och själfständighet.
Oförmågan att se det stora i det lilla, att gifva erkännande åt de högsta själs-
egenskaperna: kärleken och den goda viljan, äfven när de ej åtföljas af öfver-
lägsen intelligens, detta är en ensidighet mer skadljg än den, mot hvilken miss-
riktningen reagerar.
»Das ewig vVeibliche», besjunget och dyrkadt af de största författare un-
der kristna rerans glansperioder, allt ifrån Dante intill Ibsen, detta begrepp har
förlorat sin prestige. De högsta dygderna, kärleken, tålamodet, ödmjukheten
vinna föga eller intet erkännande.
Grundorsakerna till denna missaktning, detta missförstående af äkta kvinn-
lighet ligger i den agnostiska världsuppfattningen, som beröfvar sina anhängare
etikens lefvande, lifgifvande norm, Kristus-typen. Med förlusten af Kristusidea-
let följer undervärdering af kärlek, själfförsakelse, renhet, tålamod, ödmjukhet,
kort sagdt, af de för den kristna världsåskådningens mest utmärkande, för samhället
mest bevarande dygderna. Den försakande kärlekens världsförlösande ideal har
bleknat bort för de jordbundne agnostikerna, de förnimma ej, de hänföras ej
af dess skönhet, de skänka sin beundran åt andra lysande, men dock lägre
egenskaper: kraften, snillet, skönheten o. s. v.
Men kärleksmomentet i Kristus-typen kan ej mer fullt tillbakaträngas, sedan
det en gång tagit gestalt bland människor. Inom det naturalistiska partiets
världsåskådning framträder det under namn af altruism och utgör ett verkligt
erkännande af kristendomens grundprincip. Men altruismen intager icke i agno-
stikernas världsåsi.kt samma plats som kärleken hos de verkligt kristna. Al-
truismen är en ide, en teori bland andra, men uppbäres icke af ett personligt
ideal, som också tilltalar känslan, hjärtat och därmed blir en herskande, en
lifvet bestämmande makt. På sin undanskjutna plats kan altruismen ej utföra
en världsomskapande mission. Det är därför med vemod och beklagande
man läser sådana yttranden af hänförelse som A. Ch. Lefflers om sin och fru
Kovalevskys plan, att som motstycke till våra nuvarande förhållanden beskrifva
~ett litet kommunistiskt ideal-samhälle, - där alla hjälpa hvarandra, lefva för
hvarandra och bli lyckliga’>. De båda entusiasterna skänka sin kärlek åt ett
själfskapadt fantasifoster, som aldrig kan förverkligas på.den grund och det sätt,
de drömt om. De hafva själfva förkastat just den andliga kraft, som ensam
förmår så omdana människohjärtat, att det finner sin sällhet i andras lycka,
ära, framgång; - de ha undanskjutit ideai-människan, den personifierade kär-
leken, som »är mild och ödmjuk af hjärtat». Där han ej får vara härskaren
Svensk Ti’dskrijt z893. z2, IJ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
