Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Eva Fryxell: Kvinnliga författaretyper för den naturalistiska riktningen på 1880-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNLIGA FÖRFATTARETYPER.
- åtminstone teoretiskt –, där skall själfviskheten i sina många former, njut-
nings-, äre- och maktlystnad m. fl., hä_
danefter som hittills hindra folkens lycka,
och inga samhällsformer, vare sig socialism eller kommunism, kunna hjälpa.
Man på en gång älskar och beklagar detta ädla svärmeri, hvilket slagit
m på en stråt alldeles motsatt den, som för till det drömda »ideal-samhället».
Till det fullständiga begreppet af »das ewig ,veibliche» hör också ren.-
luten. Men äfven i detta afseende gör sig naturalismens kvinnolära skyldig till
missuppfattning och undervärdering.
Med underskattningen af kvinnans på kristendomen grundade idealtyp
sammanhänger brist på insikt i behofvet af den litteraturströmning, som här i
Skandinavien känntecknade slutet af 1870 och början af 1880-talet, och hvilken
framhöll som ett faktum, att inom bildade klasser kvinnorna i allmänhet stodo
öfver sina manliga jämlikar i sedligt afseende; ett förhållande ej blott förklar-
ligt, utan nästan naturnödvändigt i följd af den slapphet hos allmänna opinio-
nen, som hvad moralen beträffar ställde lägre fordringar på män än på kvin-
nor. Ett bland gunstlingsämnena först i England, därpå i Skandinavien var att
framhålla detta faktum, och litteraturen bokstafligen öfversvämmades af skildringar
af förlorade söner, som ruinerat mödrar och systrar; af trolösa och förfallna
äkta män, som störtat sina familjer i olycka; af bedrägliga affärsmän, som bragt
sorg och vanära öfver de sina, och först och sist af den hjärtlöse förföraren,
som lekt med kvinnohjärtan och sedan trampat dem under fötterna. 1Iågra
litteraturens stormän gingo i spetsen för denna skola, t. ex. Thackeray i »Arthur
Pendennis», · Paludan Muller i »Adam Homo », Ibsen med »Peer Gynt» och
»Samfundets Stötter», Björnson m. fl. Äfven i afhandlingslitteraturen framhölls
missförhållandet och botemedlet. Denna litteratur i dess helhet har A. Ch.
Leffler gisslat med gyckel och hån, och dess målsmän sägas »slå sig till riddare
för kvinnans värdighet, dygd, stolthet, själfständighet o. s. v. » (sid. 66). Man
tycks ej inse behofvet och nyt_
tan af en ideströmning, som dock utan tvifvel
bidragit till det bättre förhållande, som nu anses råda inom ifrågavarande klasser.
Med oförmågan att rätt fatta dessa förhållanden sammanhänger den löj-
liga kodifierade opposition mot »kvimzosakskvinnorna» (sid. 113), som fröken
Key tillskrifver A. Ch. Leffler. Biografen framställer fru Leffler fäktande af
alla krafter mot ett imaginärt vidunder, som aidrig existerat, en kamp, som
ennrar om Don Quixotes strid mot väderkvarnen och om ordstäfvet: man
målar Hin på väggen ·för att få nöjet piska honom.
Det har nyss varit anmärkt, att agnosticismen beröfvar människan hennes
högsta etiska norm, Kristus-idealet. Men ej nog härmed~ den beröfvar mänsk-
ligheten också dess andliga centrum, Gnds-begreppet. Känsliga personer, i syn~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
