Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - L. H. Åberg: Moderna utopier och framtidstankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERNA UTOPIER OCH FRAMTIDSTANKAR.
angår tendensen, gå båda i mer eller mindre utpräglad socialistisk riktning.
Men här sluta likheterna. Uppfattningen af framtidsutsikterna, hoppet om
målets förverkligande, är inom hvardera polariskt motsatt. Den förre förfat-
taren är optimismens, den senare pessimismens apostel inom det sociala området.
För Be11 a m y måste det moderna samhällsskicket öfvergå i det sociali-
stiska, man kan åtminstone med sannolikhet vänta, att så skall ske, och detta
redan om en eller ett par mansåldrar. Öfvergången skall ske utan skräck-
scener och blodsutgjutelse, blott af inre nödvändighet. Storproduktionen och
associationen tilltaga allt mer i omfattning, tills man omsider kommer att finna
det orimliga däri att några få större bolag eller möjligen annorlunda beskaf-
fade institutioner, dock i enskildas händer, handhafva produktionen, och i
stället vidtager den naturliga åtgärden att sammanslå dem alla till en enhet -
låta samhället öfvertaga all produktion. Detta sistnämnda torde vara grund-
tanken i det samhällsskick, Bellamy tänker sig som framtidens. Genom
att samverka med hvara1idra vinna människorna oändligt mer, än genom att
konkurrera nied hvarandra. Grundfelet i vårt ekonomiska och sociala lif är
brist på fullständig organisation, genom denna skall oändligt mer vinnas än
vi nu för tiden kunna åstadkomma, utan att individualitetens själfständignet
eller något annat berättigadt mänskligt intresse däraf skall lida; tvärtom, de få
först därigenom sin sanna och fulla utbildning.
Närmare tänker sig B. saken ordnad på följande sätt: Den grundsatsen
erkännes och genomföres, att det å ena sidan tillkommer samhället att förse
en hvar med nödvändighetsartiklar och njutningsmedel och detta i så rikligt
mått, som möjligt är, å andra sidan, att hvarje medborgare är pliktig att med
en väsentlig del af sitt lifsarbete sätta samhället i tillfälle att göra detta. Det
är en sats, på hvilken B. lägger en ej ringa vikt, och som tydligen uttrycker
den etiska sidan i hans samhällslära, att ett direkt orsaksförhållande ej eger
rum mellan båda dessa sidor. Individen får sitt underhåll af samhället,
icke där/öre att han arbetar, utan därföre att han är människa och sam-
hällsmedlem. Han arbetar icke därföre, att han får sitt underhåll, utan där-
före att han är människa och samhällsmedlem - alldeles så som den värne-
pliktige i våra dagar får skydd af samhället och dess härar, icke dä1före att
han fullgör sin värneplikt, så att han i annat fall, t. ex. om han därtill vore
oförmögen, skulle sakna detta skydd, utan därföre att han är medlem af sam-
hället; medborgaren åter är värnepliktig, icke därföre, att han åtnjuter sam-
hällets skydd, utan därföre att han är samhällsmedlem. Medborgaren får följa
aktligen ej sina ekonomiska och andliga behof uppfyllda i den mån han fullgör
sin arbetsplikt, således i rikare mått, om han i större omfattning deltar i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
