Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Edmondo de Amicis: Den sociala frågan. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA FRÅGAN. 39 1
-
Jag förutskickar emellertid den upplysningen att jag icke dristar mig att _
rikta mma ord till dem ibland eder, som själfve vid universitetet studera de
sociala och ekonomiska frågorna, ty de kunde intaga min plats och tala i mitt
ställe. Jag vänder mig endast till dem, hvilka icke sysselsätta sig med den
sociala frågan, och jag vågar antaga, att detta är förhållandet med de allra
flesta af eder. Ty det är allmänt kändt, att ett stort antal i denna af lidanden
och sorger uppfyllda värld, hvilka alla åldrar nu för tiden äro underkastade,
icke får sikte på hela nya samhällsuppfattningar och ideföljder, hvilka för mera
uppmärksamma iakttagare äro otvetydiga tecken på en stor social förändring.
I viljen då först spörja mig: H vad förstår du med den sociala frågan?
Detta är en af de många frågor, som man bäst besvarar med en ny.
Och denna nya fråga kan sammanfattas i följande:
De flesta människors elände och berättigade klagomål, hvilka, som be-
kant, äro gemensamma för fattiga och rika länder och för länder på hvarje
kulturgrad - äro dessa verkningar af en naturlag eller af en mänsklig lag?
Den makt, som på den ena sidan af samhället hopar rikedom, på den andra
fattigdom och okunnighet, som inskränker civilisationens och vetenskapens väl-
görande verkningar nästan till en enda klass, som så godt som fullständigt
beröfvar de bredare lagren uppfostran och själslif, som frambringar å ena sidan
så många öfverflödiga skatter och å den andra otillfredsställda behof, sådant
öfverrnått af maklighet för några och för andra så mycket förtvifladt arbete;
är denna makt en mänsklighetens naturnödvändiga lott eller en bristfällig mänsk-
lig institution? Att den framåtgående civilisationen på sin färd krossar milli-
arder människor, att eländets hemska afgrund gapar som en hotande framtid
mot alla, att kampen för tillvaron blir allt vildare och vildare, uppslukar
det bästa af allas krafter, fördärfvar samveten och förhärdar hjärtan och för
hvar och en, som afgår med seger, kastar hundradetals slagna till jorden; att
millioner människor, som arbeta, tvingas att frukta och förbanna en hvar
arbetsbesparande uppfinning af den mänskliga anden; - att brödet, otaliga
familjers existens äfven i fredstid är beroende af tusen tillfälligheter i ett okon-
trolleradt och hejdlöst merkantilt krig, hvartill de äro alldeles oskyldiga och
om hvilket de icke ens ha någon k~nnedom: är detta en oöfvervinnelig nöd-
vändighet eller är det resultatet af en lång följd af missgrepp?
Att, i få ord, hvarje nation i sig upptager två befolkningslager, af hvilka
det ena misstror och fruktar, det andra tyranniserar och hotar; att ängslan för
lagarna och vapnens kraft är nödvändig för att hålla, icke några få upproriska,
utan hela massor i tukt, att festtalen från de få, som sjunga lofsånger till fram-
åtskridandets ära, alltid öfverröstas af de ständigt växande~ aldrig tystade klago•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
