Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Edmondo de Amicis: Den sociala frågan. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39 2 DEN SOCIALA FRÅGAN.
visorna från en oräknelig massa människor: är detta verkningar af en mystisk,
social lag, som människan icke kan behärska, eller är det följderna af den
mänskliga egoism, som är förkroppsligad i institutioner och seder, verkningarna
af en eller annan enorm stockning i samhällskroppen, hvilkens aflägsnande
skulle komma blodet att åter cirkulera i alla dess lemmar och gifva honom
lugn och helsa tillbaka? Med ett ord, finnes det eller finnes det icke ett verk-
samt medel eller en följd af medel mot ett slikt hopande af det onda?
På denna fråga svarar socialismen: Ja.
Millioner af röster svara: Nej.
Nåväl – jag står icke här för att representera dem, som svara ja, Jag
har kommit till eder - alldenstund Jag förutsätter, att I oftare får höra nej
än ja - jag har knmmit till eder för att säga: Antagen icke utan vidare det
svar, som hvar och en i sin stad får höra uttalas, vara det riktiga, utan söken
själfva. Jag har kommit för att bekämpa dem, som vilja afhålla er från att
själfva söka · för att I skolen antaga deras svar med slutna ögon.
De skäl, som bjuda dem att så handla, äro flere och af mångfaldig art,
och jag tror, att det är få bland eder, som icke redan hört dem alla.
Det vanligaste är dock detta:
Man säger till er: hållen er till edra studier, sen till att I blifven rappa
och skickliga fackmän; då uppfylle I en plikt mot samhället. Låten andra
grubbla på att reformera världen.
Rören dock icke på dessa människor! Man kan icke längre med heder
inskränka sig till att tjäna samhället blott så mycket _
som det är för oss ound-
gängligen nödvändigt för att tillfredsställa våra personliga intressen. Den tids
kraf, hvari vi lefva, ha i så måtto utvecklat sig, att man måste förändra be-
greppet »hederlig människa» därhän, att utöfvandat af äfven de gedignaste
»privata» dygder icke är tillfyllest, såvida vi sluta vårt öra och hjärta till för
den mänskliga smärtans klagan, såvida vi icke omedelbart arbeta på att be-
fria vår nästa och hjälpa rättfä1 digbeten fram till seger, såvida vi icke ned-
lägga en del af vårt arbete på att samvetsgrant uiforska, till hvilken social
skola vi måste sluta oss för att kunna använda våra krafter till det allmännas väl.
Ej heller skalen I lyssna till dem, hvilka råda Eder till att hålla Eder
undan med de orden: Senare kunnen I befatta Eder med den sociala frågan,
ty de, som nu så säga, skola sedermera icke underlåta att yttra: förrätten
edra sysslor, hvarmed de vilja hålla Eder fångna bakom hemmets eller ärnbe-
tets murar, på samma sätt som de nu vilja inspärra eder i litteraturens och
vetenskapens helgedom.
Nu skolen I sysselsätta Er med denna fråga, nu, · då edert förstånd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
