Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Edmondo de Amicis: Den sociala frågan. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA FRÅGAN. 397
vetenskap och konst~ män, som mängden vet, att den kan lita på, och som
vilja förfäkta dess sak på ana tankens och lifvets områden. Den sociala frå-
gan är kanske så gammal som världen, men hvad som enligt min mening är
kännetecknande för vår tidsålder, det är, hvad som icke ens existerade de
sista åren närmast före franska revolutionen, då de hotade klasserna med nä-
stan dumdristig frimodighet gingo framtiden till mötes, - det är denna för-
virring, som vi alla känna inför tingens nuvarande tillstånd, hurudana våra
förmögenhetsvillkor, våra sociala ideer än må vara.
Det är denna förnuftets och hjärtats brist på förnöjsamhet, denna oaflåt-
liga slitning mellan vårt medvetande som borgare och vårt intresse som privat
person, denna förvirrade känsla af en skuld, denna obestämda aning om något
stort och ödesdigert, som kommer oss att se oss om med oroliga blickar lik-
som resande utan vägvisare, de där på måfå begifva sig in i ett obekant land.
Det gifves också människor, som söka hålla Eder borta från dessa tan-
kar, i det de påstå, att man icke må låta förvilla sig af plötsliga och ensam-
stående rubbningar eller af händelser, som man ger sken af att vara mycket
betydelsefullare än de äro, ty i verkligheten är den sociala rörelsen mycket
trög, säga de, full af oförsonliga motsägelser och den genomgår många perio-
der af stillestånd, så att icke ens våra barnbarn skola få se samhället i allvar-
lig fara. Tron icke dessa människor. Den tyska socialismen gjorde sina snabbaste
framsteg under själfva socialistlagen, som skapades enkom_för att kväfva den.
Dess flesta eröfringar ske i tysthet, och det är just dess kontinuitet, som gör
det omöjligt att följa dess framgång. Den indignation och det hån, med
hvilka man förut bekämpade socialismen, ha nu skjutits åt sidan för en allmän
och nästan oafbruten diskussion, där det mycket ofta till allas stora öfverrask-
ning händer bourgeoisiens förkämpar, att de träffa på motståndare inom ar-
betsklassen, hvilkas ekonomisk-vetenskapliga likställighet, ja öfverlägsenhet måste
förvåna dem.
Så småningom eröfrar socialismen tidningar, böcke·r och äfven scenen, han
tränger in i de lärdes akademier och monarkernas kabinett, lyfter sig upp till
predikstolarna och stormar den ena lärostolen efter den andra. Man kan
påstå, att han utbreder sig mindre hastigt på ytan än nedifrån och uppåt.
I den rikhaltiga vetenskapliga polemik, som han uppkallar rörande alla frågor,
som med honom stå i förbindelse (och det göra alla frågor), aftvingar han den
ena dagen sina motståndare ett medgifvande, afväpnar den nästa ett motstånd
och tvingar den tredje till erkännande af en ide,
För hvar dag som går inträffar det i den fruktade här, som på veten-
skapens, politikens och de sköna konsternas tummelplats .står den sociala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
