Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Edmondo de Amicis: Den sociala frågan. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA FRÅGAN.
rörelsen emot, att en eller annan kämpe antingen blir obeslutsam stående,
eller kastar sina vapen, eller riktar dem mot de sina. Och många, som ännu
strida, känna dock kärleken till fienden låga i sin själ och s~u1le redan ha
lust att desertera. Då de icke så göra, är det af personligt intresse eller af
fruktan för sociala hänsyn eller därför att de icke ana, att den saks seger, på
hvilken de börja tro, är nära förestående.
Af detta samvetenas vankelmod ser man tusen tecken och verkningar
på alla grader inom bourgeosien, från skolläraren, som är i förlägenhet, då
han skall förklara för barnen orsakerna till så många sociala orimligheter,
hvilka icke längre kunna döljas under de gamla, förbrukade sofismerna
ända till domaren, som icke längre kan neka den anklagade en förklaring på
de principer, hvilka han själf läst i en bok af en rikssenator, till den borger-
lige författaren, som icke längre kan skrifva för folket utan att nödgas göra
omvägar förbi den stora fråga, som tvingande och besvärlig möter honom
på hvarje steg och bringar hela hans konstruerade moral och patriotism i
förvirring, till folkskolans föreståndare, hvilka, fyllda af dräpande tvifvel, se
sitt arbete tillspillogifvet, därför att det öfverallt stöter emot fattigdomens järn-
barrier och den nuvarande sociala ordningens grundmurar.
Motståndet mot de nyare ideerna drager sig allt mer och mer ut ur
samvetets värld in i intressenas; i följd däraf kan detta motstånd väl ännu vara
bestämdt, segt och fruktansvärdt, men det understödjes icke längre af de stora
och upphöjda lidelserna, hvi1ka många gånger kunna förändra motståndarnes
häftighet till tvifvel och försena deras färd. Däraf kommer det sig, att angri-
parne, som i går gmgo långsamt, i dag redan äro i full marsch och i morgon
i språngmarsch.
Och det finnes ingen anledning att tro, att den sociala rörelsen skall
niycket hindras af inre stridigheter. Liksom alla uppfattningar af socialismen,
från den tyske professorns statssocialism till den ryske skriftställarens herde-
socialism, uppifrån sedda icke stå i någon inbördes motsägelse, utan tvärtom
visa sig såsom gradvis fördelade ytor i ett utbredt panorama, på samma sätt
äro inom den . praktiska politikens område anhängarne af kollektivismen, sam-
hällsapostlarne utan stat, den katolska och den protestantiska kyrkans sociali-
stiska präster, ehuru de alla föreslå olika reformer och stanna vid olika mål,
dock alla eniga och nästan alla lika häftiga i sin kritik af den nuvarande
ställningen. De dragas allesamman, med eller mot sin vilja, mot samma må],
alla förbereda och drifva mängden mot den stora evolutionen. Allesamman,
de må nu hylla Marx eller bibeln, alla arbeta de på utbredandet och påskyn-
dandet af en rörelse, hvartill man, enligt hvad det blifvit sagdt i Englands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
