Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Edmondo de Amicis: Den sociala frågan. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ·SOCIALA FRÅGAN. 399
mest officiella blad, icke finner något motstycke, så vida man icke går tillbaka
till kristendomens första tider eller till det romerska kejsardömets förfall.
Andra, som erkänna den socialistiska rörelsens stora betydelse i Europa,
säga till Eder: Bryn Er icke om henne, ty vårt land står utanför rörelsen -
och de citera ett yttrande af en berömd tänkare, som förra året yttrade i
parlamentet, att till följd af det italienska folkets naturel och dess speciella
lefnadsförhållanden århundraden skola förgå, innan socialismen slår djupare
rötter hos oss. Icke heller dessa skolen I tro.
Som om Italien vore inneslutet bakom det himmelska rikets stora murar,
som om den doktrinära och populära socialism, som utifrån kommit till oss,
icke fortsatt sina eröfringar inom allt djupare och djupare lager! Det kan
visserligen vara sant, att den sociala frågan i Italien hufvudsakligen är en
jordegendomsfråga, liksom hos våra grannar i öster, och att hon på grund af
vårt lands speciella beskaffenhet icke är af samma natur som i andra länder,
men detta förminskar icke frågans betydelse och påträngande vikt.
Helt visst äro vi mindre förberedda för socialismen, emedan vårt folks
kultur står på en lägre ståndpunkt än annanstädes, emedan storindustrien hos
oss ännu ligger i sin linda, emedan i den ena hälften af landet lönarbetarnes
klass ännu icke och i den andra ännu knappast är född. Men vi må icke
tro, att armen icke finnes till, därför att han icke är uppställd i kolonner utan
ännu synes splittrad i hopar, eJ heller att brist på organisation är detsamma
som brist på element och att lidelserna icke äro tillfinnandes, därför att ideerna
ännu saknas eller äro oformade. Vid närmare eftertanke ligger just häri den
allra största fara.
De allmänna sociala och ekonomiska sanningarna (det är ett gammalt
axiom) finnas i form af instinkter intuitivt t. o. m. i den mest obildades själ,
och därför förstår också den minst upplysta delen af det italienska proletariatet
dem, om än i oklara och förvirrade begrepp.
:Men när ideerna - säger en stor psykolog - ne9plantas i ouppodlade
fast bildbara sinnen, växa de vildt, och detta sker just hos oss, där djärfh eten
i teorierna är större, i samma mån som verklig förmåga att realisera till och
med de förnuftigaste af dem är mindre. ,
I stället för att alltså glädja oss öfver okunnigheten och bristen på orga-
nisationstalang, som hos oss hämmar rörelsen, torde vi ha anledning att be-
-
klaga oss däröfver, emedan just okunnighet och brist på disciplin göra mas-
sorna otåliga och upproriska, då deras lidelsefulla begär icke regleras af med-
-vetandet om deras egen kraft, deras egen organisations fasthet och deras egen
.framtid e11er ock af den tillfredsställelse, som arbetsklassen i andra länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
