- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1893 /
402

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12–13 - Edmondo de Amicis: Den sociala frågan. Öfvers.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

402 DEN SOCIALA FRÅGAN.
niskorna till ett mekaniskt, tanklöst arbete utan att gifva dem någon tröst 1
en enda af lifvets njutningar, vare sig i andligt hänseende eller i hopp om
en bättre framtid, - som splittrar millioner familjer och af millioner hem gör
ett helvete, som köper och undertrycker kvinnan, som nedslår, fördärfvar och
lemlästar ungdomen.
Om det gifves ett botemedel mot detta tillstånd, som tvingar halfva
delen af arbetarne till ett öfvermänskligt släpande och svält och drifver den
andra hälften, hvilken förgäfves kämpat för att komma sig upp igen, till
tiggarstafven, prostitution och brott; om det gifves ett botemedel mot denna
olyckliga delning af världen, som föder hat uppåt och fruktan nedåt och låter
det borgerliga samhället blifva likt en af de gamla, dystra medeltidsborgar,
där herrarnes familjer vid sina gästabud grepos af fruktan vid ljudet af suckar
och förbannelser från de fångne, som voro begrafne under deras fötter; 01n
det verkligen gåfves ett medel mot detta berg af fruktan: hvad vore jag då
för en människa, om Jag ej brydde mig om det, om jag ej sträfvade efter att
söka minska berget, - om jag tvärtom, äfven om det vore mot min vilja,
bidroge till att öka det för att därpå bygga min egen lycka?
Huru skulle jag då kunna tala om broderlighet, civilisation och fäder-
nesland? Och äfven om den förnyelse af samhället, som man föreslår oss, vore
en utopi, om den blott innehölle en ringa del af sunda tankar och grundade
förhoppningar, skulle jag då icke insätta hela min kraft för att få denna ringa
del till verklighet?
Utopi!
För några dagar sedan slocknade den fjärrskådande och klara ande, som
för 30 år sedan satte världen, i uppror genom att uttala: antingen skall egen-
domsrätten modifieras i social riktning eller också kommer det borgerliga
samhället att upplösas. I går begrof man den högsinte kardinal Manning, ·
som sade, att man icke längre kunde fortsätta med det skamliga utbjudandet
af mänsklig kraft och arbete, som gör barnen och mödrarne till lefvand~
maskiner, och de ogifta kvinnorna och fäderna ti11 lastdjur.
Icke långt härifrån hvilar den store italienske statistiker, som spådde oss
inbördes krig, om vi icke förbättrade de lägre klassernas villkor. Det är så-
ledes .troligt, att åtminstone han icke ansåg allt hopp vara en dårskap.
Ännu lefver den ärevördige engelske minister, som till arbetarne yttrade:
snart skolen I varda världens herrar! Och det finnes mäktiga andar inom
alla nationer, som studera misshälligheterna och botemedlen, som studera pro-
blemet från alla sidor och speja efter det nya samhällets lifsorgan med beun-
dransvärd uthållighet och obetvinge1ig tro. -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free