Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14–15 - S. A. Fries: Betydelsen af kyrkomötets beslut den 30 Sept. 1893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETYDELSEN AF KYRKOMÖTETS BESLUT 1893 ANG. SVENSKA KYRKANS LÄRA. 431
tets bestämmelse, sedt i ljuset af dess motivering, sådan denna med en klarhet
af nästan förfärande art framställdes framför allt af biskop Johansson i Hernö-
sand, endast på ett juridiskt sätt förvandla bekännelsen till en strafflag, där min-
sta öfverträdelse skall bestraffas som irrlärighet, och där alltså bokstafven som
dödar, men ej anden, som gör lefvande, härskar. Och det är en bekant sak,
att från det håll, där man ifrigast arbetat för upph~fvandet af Konkordiebokens
betydel_
se som symbolisk bok för vår kyrka, där har man både offentligt och
enskildt · yttrat, att motivet härtill är, att man ej själf tror på alla, särskildt
Konkordieformelns satser, men att man däremot af präster och teologer for-
drar fullständig underkastelse under Augustanas alla läror. Men enhvar, som
följt sin tids teologiska utveckling, vet, att Augustana icke är af sådan beskaf-
fenhet, att man med afseende på den kan tillämpa satsen: »jurare in verba
magistri». Ja, äfven för dess varmaste tjänare erbjuda t. ex. Art. IX, XVII, 5
åtskilliga kinkigheter, som man söker komma ifrån med användande af »histo-
risk» tolkning, hvilken man annars ej vill tillåta öfverallt i bekännelserna. lvien
allt detta beror på en missuppfattning eller rättare förväxling af begreppen
»symbol» och »bekännelse», såsom jag sökt visa i min uppsats »Om symbol-
striden i Tyskland och dess betydelse» (Svensk Tidskrift 189 2, ss. 543-5 52).
Det är alltså så långt ifrån, att antagandet af kyrkolagsutskottets mening skulle
varit uttryck för en »friare» ståndpunkt, att förhållandet är a1ldeles tvärtom.
Och det visar endast en oerhörd förblindelse hos tidningspressens män och
många enskilda personer, som ondgöras öfver kyrkomötets beslut, när man vid
en jämförelse mellan biskoparne Johanssons och Billings anföranden tror sig
finna toleransens apostel i den förre och reaktionens i den senare! Men det
gäller kanhända om våra »frasliberale och radikale tidningsmän>> både inom
det kyrkliga och politiska läg~et hvad vår Herre och Frälsare en gång yttrade
i Matt. 1 3: 1 3 ff. ! ’
Efter hvad jag nu tror mig hafva visat, skulle ett antagande af rege-
ririgens förslag icke på något sätt hafva uträttat det allra minsta. Det skulle
blott hafva blifvit genom sin motivering en verklig tvångströja både för präster
och teologiske vetenskapsmän 1
). Skulle något i frihetsväg hafva vunnits, då
skulle man anslutit sig, till dr Fehrs förslagsvis uppställda formulering af svenska
kyrkans lära: »Svenska kyrkan bekänner sig i anslutning till Upsala mötes be-
slut af år I 593 till Jesu Kristi evangelium, sådant detta är ,urkundligt bety-
gadt 1 den Heliga Skrift och _
fått sitt första kyrkligt fixerade uttryck i den
1
) Betecknande var, att biskop Johansson talade om hela Konkordieboken som "ett nytt
tvingande band". Biskop Johansson anser alltså äfven Augustana som ett "tvingande band" ?
Med rätta protesterade biskop Billing mot detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
