Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - P. Hedenius: Om organismens skydds- och läkekrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORGANISMENS SKYDDS- OCH LÄKEKRAFTER. 49 1
.sidig hvila och förbud mot näringsämnen. I jämförelse med dessa före-
skrifter böra alla de febermedel., hvilkas verkningar i båda dessa rikt-
ningar vi icke med säkerhet känna, men hvilkas skadliga biverkningar
icke äro obekanta, af hvarje försiktig läkare först ställas i andra rum-
met. Han följer då endast den gamla Hippokratiska regeln., att vid
behandlingen af en invärtes sjukdom hufvudsakligen understödja och
.stegra naturens egen regulerande och utjämnande verksamhet. I detta
.syfte är han ju äfven berättigad., att vid skadliga ämnens närvaro i
digestionskanalen påskynda dennas rörelser., att vid ökadt cirkulations-
motstånd höja hjärtats verksamhet., eller att stegra sekretionerna vid ho-
pade affallsprodukter i blodet eller vid samling af vatten i väfnadens
lymfsprickor.
Det händer stundom, att ett inre organ eller en del däraf genom
någon skada mer eller mindre fullständigt försättes ur sin verksamhet.
-Vid sådana tillfällen kunna vi med all vår konst merendels ej bringa
någon annan hjälp än den., som ligger i det overksamma organets eller
organdelens aflägsnande., då dessa icke l~ngre kunna gagna, utan möj-
ligen skada den öfriga organismen. Men verldig ersättning för den spe-
cifika verksamhet., som gått förlorad., kan endast lämnas af naturen själf;
och sker en sådan ersättning, plägar man i dylika fall tillfredsställa sitt
förstånd med den förklaringen, att kroppen numera vant sig vid skadan.
Men härvid betjänar sig organismen på ett underbart sätt, bland annat
äfven af det förhållandet, att vissa organer i vår kropp förekomma dubbla
-
eller pariga. Sålunda, orn en viktig., parig körtels verksamhet gått för-
lorad, så kan., såson1 ofvan redan antydts i fråga om njuren, den andra
körteln vikarierande utföra äfven den overksammes arbete. Och om det
.antagandet är riktigt, att alla körtelcellers verksamhet sättas i gång ge-
nom specifika ämnen i blodet, hvilka antingen böra afsöndras eller för-
arbetas af körteln och eljes, ifall körtelfunktionen hämmas, hopa sig i
blodet, så följer däraf., att själfva förlusten af den ena pariga körtelns
verksamhet utgör villkoret för ersättningen just genom förökningen i
blodet af de retmedel, som stegra den andra pariga körtelns funktion till
kompensatoriskt arbete.
Men det är icke blott körtlarnes utan äfven andra organers parig-
het., hvaraf organismen betjänar sig för att utjämna rubbningar eller åter-
.ställa det normala tillståndet. Ett bevis härpå äro flere af såväl de mo-
·toriska som de sensitiva centralregionerna i barklagret af de båda pariga
hjärnhemisfererna. Det är bekanti att såväl muskelrörelserna hos be-
stämda kroppsdelar, som de särskilda sinnesintrycken motsvaras af vissa
-centralregioner i de båda hjärnhalfvornas barklager. Det är medels dessa
.s. k. centra, som dels rörelseimpulserna från viljan utgå (motoriska centra),
dels sinnesintrycken af medvetandet uppfattas (sensitiva centra). Den
högra armens och det högra benets rörelser hafva blott en, under viljan
·lydande centralregion och denna h~r sitt säte i den vänstra hjärnhalfvan,
,under det att de motsvarande vänstra extremiteterna äga sitt enda rörelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
