Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - Alfred Jensen: Dekabristerna i ryska vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEKABRTSTERNA I RYSKA VITTERHETEN.
Och ett annat poem från samma· tid lyder:
• "Jag ser ännu din bild framför mig,
jag känner än din andedräkt.
Hur lycklig denna drömbild gör mig!
hur många rörelser den väckt!
Hur mycken smärta minnet väckte,
·hur du, som gammal trofast vän,
mig sista gången handen räckte
och sade blott: ’vi ses igen!’
Ett ögonblick tillsammans vara
och sedan a1ltid skilda bli!
Allt är en dröm, en villa bara,
en frukt af sjuklig fantasi.
Men om jag också endast gäckas
af en bedräglig syn, en dröm,
låt mig få dö och aldrig väckas
ur min förföriskt ljufva dröm!"
Med anledning af - en storfurstes (Michail Nikolajevitsch) lyckliga födelse
lindrades fångens hårda straff till disciplinärt koloniseringsarbete först i Irkutsk
och sedan i Tobolsk, där han dock hade det snarare värre, enär han här var
alldeles utestängd från sällskap. Först år 1837 förflyttades han till Kavkazien,
där han måste tjänstgöra såsom simpel soldat. Här gjorde han bekantskap
med Lermontov och återsåg skalden Pusjkins yngre broder, löjtnant Lev
Sergejevitsch, hvilken hamnat här efter att med blotta förskräckelsen undslup-
pit följderna af December-upproret. Då Lev den ödesdigra dagen skulle be-
gifva sig till Isaks-torget, råkade nämligen hans häst »skena» - sannolikt icke
ofrivilligt från ryttarens sida - så att Lev Sergejevitsch kom till Smolenski-
fältet i stä11et och ej hann återvända till Nevskij prospekt förr än resningen
redan var kväfd. Den vidskeplige fadren, hvilken anat oråd, bad den dagen
brinnande och trodde fullt och fast, att himlen genom det »sken-bara» under-
verket bönhört honom !
På vägen till Kavkazien fick Odojevskij än en gång 1 Kazan återse sm
gamle far, vid hvilken han var fästad med det innerligaste örnhetsband, och
som vid afskedet b1ef vanmäktig af rörelse. – Före ankomsten till Stavropol
författade Odojevskij vid åsynen af \;n svärm tranor, som flögo söderut, föl-
jande afskedsdikt:
"Hvart styren I er färd, I stolta tranor?
till sydlig nejd, till lagerträdets blad,
där örnar kretsa sina fria banor
och simma kring i eterns blåa bad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
