Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 16–17
- Alfred Jensen: Dekabristerna i ryska vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520 DEKABRISTERNA I RYSKA · VITTERHETEN.
Vi draga också dit, där hyacinter stänka
på himmel och på jord sin purpurbrand.
Vi måste dit, till detta fjärran ]and.
Men ej åt oss skall solen värme skänka,
och ej vår panna smeks af någon hand.
Oss förestår att dö, att glömmas.
Men efter storm blir ej vår död så skön
som under nordens fura evigt grön,
när vi utaf cypressers skugga gömmas.
Ej frusen torfvas mull, ej snö i fredlig dal
beskydda skall vår sista hviloboning:
med mänskoblod bestänkt, skall klyftornas schakal
på våra knotor gnaga utan skoning."
Och furst Odojevskijs dödsaning gick snart i fullbordan. Fadrens död
(1839) grep honom djupt, och då han vid en expedition till Svarta hafvets
kust ådragit sig gula febern, ville han ej återvända för att få lämplig vård.
»Je reste ici comme victime expiatoire !» sade han och stannade. Ett par
dar efteråt var han död (den 15 aug. 1839) och begrofs af kamraterna vid
hafsstranden ...... .
* *
*
Detta är det korta, men vackra kapitlet om dekabristerna i den ryska
vitterheten. Ville man utsträcka dekabristernas krets till den samtida opposi-
tionella intelligensen öfver hufvud, kunde flere andra namn anföras, t. ex. brö-
derna Turgenjev samt den spirituelle författaren af Rysslands främsta karak-
terskomedi (»Gore ot urna»), Gribojedov, hvilken också vardt fängslad i bör-
jan af 1826 på icke alldeles ogrundad misstanke att hafva stått i förbindelse
med de sammansvurne, men frigafs a( brist på bevis (Gribojedov hade näm-
ligen på en vink af den humane general Jermolov själf bränt upp sina papper).
Men det finnes en rysk skald, som afgjordt måste nämnas i samband
med dekabristerna - det är Alexander Pusjkin sådan han var, innan han
den I 1 maj 1826 till guvernören i Pskov inlämnade sin ömkliga böneskrift
med fullständig underkastelse: oppositionell, frisinnad, hänsynslös. På grund
af sin lättsinniga pojkaktighet blef Pusjkin visserligen aldrig invigd i dekabri-
sternas planer, men hans sympatier lågo afgjordt åt detta håll, och han hade
i Petersburg umgåtts förtroligt med dem i vänkretsarne. År 1821, då Pusjkin
vistades på general Rajevskijs egendom Kamenka i guvernementet Kijev, knöt
han personlig bekantskap med dekabristen Jakusjkin, en medlem af det kort
förut upplösta Dygdesällskapet i Moskva. Kvällen innan Jakusjkin skulle
resa, hade samtalet fallit på frågan om hemliga sällskaps gagn öfver hufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 19 16:15:32 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1893/0530.html
