Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - Alfred Jensen: Dekabristerna i ryska vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEKABRISTERNA I RYSKA VITTERHETEN. 521
och tog efter hand en skämtsam vändning. Men Pusjkin förhöll sig hela
tiden allvarsamt och sade efteråt i upprörd ton åt Jakusjkin:
»Jag har aldrig varit så olycklig som nu. Jag såg redan mitt lif föräd-
ladt och ett högt mål framför mig. Men allt var blott ett elakt skämt.»
Och Pusjkins illusion om det höga målet brast just den 14 december
182 5, då han ämnat sig in till hufvudstaden, men vände om redan vid första
skjutshållet, skrämd - efter hvad han själf påstått - af det dåliga järtecken,
han mötte 1 skepnad af .en pop och tre harar (!). För Ryssland bevarades
en stor skald, men en hållningslös karakter.
Pusjkins personliga förhållande till dekabristerna har emellertid riktat
den ryska vitterheten med en mängd poem, och det är just till dekabristerna
han ägnar den vackra dikten »Till vännerna», hvars början lyder:
"I djupet af Sibiriens schakt
ert stolta tålamod ej tryter.
Ej något våld er seghet bryter
och upprätt står er tankes makt."
Och dekabristernas historia är i rent litteraturhistorisk ·menmg beaktans-
värd icke minst därför, att man den föruta’n näppeligen fullt förstår Pusjkins
och Rysslands främsta skaldeverk » Eugenij Onegin», där han i den blaserade,
karakterslöse och skeptiske »hjältens» lättsinnigt och planlöst kringflackande
lif velat teckna det gamla, ytligt bildade och sedligt fördärfvade samhället,
under det att den unge, ädle Vladimir Lenskoj representerar det nya och fri-
ska, det löftesrika och rena, dömdt till undergång i den ojämna kampen. Och
det lider väl intet tvifvel, att Pusjkin haft i tankarne en Rylejev, Odojevskij
m. fl., då han i sjette sången af »Onegin» så varmt sjunger om den tidigt
hädangångne Lenskoj :
"Kanhända snillet tryckt sin stämpel
på honom; att hans namn en gång
på tinnarne af ärans tempel
left kvar i saga och i sång?
Kanhända skulle än hans toner
i sekler ljudit för millioner
och vittnat om en stor poet
för alla tiders mänsklighet?
Han kanske skulle funnit skatten
den vises sten, som söktes först - ,
och åt hvar själ, som led af törst,
han skulle bringat lifsens vatten -
af ljus en strimma, hvilken väckt
till lif den nye dagens fläkt!’’
AHred Jensen..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
