Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16–17 - Eva Fryxell: Repliker och reflexioner föranledda af Ellens Keys uppsats: »En förklaring»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPLIKER OCH REFLEXIONER.
Här skulle jag ·för egen del kunna ·nedlägga pennan, ty öfriga, anmärk-
ningar äro antingen af mindre vikt eller för sväfvande och obestämda att här
upptagas.
Men öfvertygelsen om att stor moralisk skada verkas däraf, att kristen-
domens etik så missförstås och därför vanställes som sker i frkn Keys »för-
klaring» , tvingar mig att tillägga några rader, icke som vederläggning af hennes
teorier - det skulle innebära kritik af en hel skolas världsåsikt - utan ·blott
som några antydningar om ett annat sätt att uppfatta det af frkn Key för-
klenade Kristus-idealet.
Flerestädes i »förklaringen» framställes kristendomens väsen såsom lik-
tydigt med de asketiska vrångbilder af läran, som framträdt mest i Österlandet.
Ändamålslöst själfpinande, »klostrets askes>), antages vara den följdriktiga kon-
sekvensen af kristendomen 1
). Man sammanblandar munkartad späkning med
kärlekens försakelse af egen njutning för att bereda andra glädje eller lindra
deras lidanden. Höjden af kristlig dygd missfirmas som asketism.
Och likväl är det just denna medkänsla för de lidande, denna innerliga
personliga uppfattning af mänsklighetens solidaritet, denna egen njutning däm-
pande eller förtagande medömkan med samhällets olycksbarn och maning •att
bistå dem, - det är just denna känsla, hvilken, - starkare i vår tid än nå-
gonsin förr - utgör säkraste räddningen från våra sociala missförhållanden.
Att allmer stärka och allrnängöra denna Kristus-likhet, däruti består den grund-
liga lösningen af samhällsproblemet. Frkn Key ordar ofta om rätta jämvikten
mellan själfviskhet och osjälfviskhet, mellan egoism och altruism. Medkänslan
för därtill. Bäst definieras jämvikten i orden »älska din nästa såsom dig själf».
Där det budet tillämpas, där är själfviskheten försvunnen och harmonien vunnen.
Det är kärleken, icke »själthäfdelsen», icke själfviskheten som skall rädda oss.
Sant är, att då botemedlet, kärlekens evangelium, ej mottages, då kom-
mer straffdomen. _Själfviskheten, denna »de kristliga dygderna motsatta egen-
. skapen », upprör de vilda vågor, hvi1ka ha till uppgift att skölja bort det för-
därfvade och röja rum för en mindre själfvisk, en bättre tid. Egoismen
är ett ondt, som ej kan gifva upphof till något godt, dess slut är själf-
förintelse, är själfmord. - -
På andra ställen i frkn Keys uppsats förblandas själfförsakande kristlig
kärlek med den ofta sjukliga, blinda, måttlösa kärlek, som lägger grund till
så många svaga föräldrars och makars olycka. Hvad en sådan »hejdlös sjä]f-
utplåne]se» än är, men icke är den grundad på kristendomens moraltyp.
Frkn Key säger (s. 43 7) att »Kristi spår icke leda allestädes. De leda icke
1 ) Se sid. 444, det inmurade helgonet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
