Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - J. A. Eklund: Person och sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSON OCH SAK. 569
att påpeka dess bärares ovederhäftighet och oärlighet. Man behöfver känna
motiverna som göra dem oärliga för att däraf kunna sluta något beträffande
saken _
själf.
D~ man emellertid känner sig stå inför en af dessa personer, som gjort
till sitt program att komma fram i världen, och därför bortlagt det som kallas
öfvertygelse, eller - hvilket väl är det vanligaste – sedan han förlorat sin
öfvertygelse funnit, att han kan - såsom ett surrogat - nöja sig med att
komma fram i världen, så bör man försöka att behålla sitt hufvud klart och
ej låta sig förbluffas af den öfverlägsenhet, som den öfvertygelsefrie kan pre-
·stera. Det är ändå, särskildt om man tänker på de egentliga lifsideerna, en
högre ståndpunkt att »vara som barn» och i kärleken tro allting. Öfverläg-
senhet ’hos den som ingenting tror är af samma halt, som den blaserades i
sällskapslifvet. Den är ej afnnd9värd - den är i regeln ganska dyrköpt. I
regeln har man gifvit en del af »sin själ» för den.
För öfrigt skall man inte indela människorna alltför strängt i hycklare
och ärlige, ty det finns ju många gradationer. En man som verkar för en
sak kan nog rätt betydligt smittas af den till personlig öfvertygelse, hvilket ej
precis är detsamma som att »ljuga tills man tror själf». A andra sidan kan
äfven den allraärligaste själ i praktisk ifver slå öfver i positivitet och uttala
saker, som icke tillfredsställa h,ans egen logik men äro lämpade efter åhörarnes
ståndpunkt. Detta är praxis bland oerhördt många tidningsmän, folktalare,
präster och dylika. Men äfven därpå får man icke vara för säker, ty man
kan bli bedragen. Äfven då man hör en människa skära till ohyggligt inför
publiken, bör man taga sig till vara för att utslunga påståendet: det tror han
icke själf på - ty människor kunna verkligen tro otroligt mycket.
Det långa talets korta mening skulle vara det här: man bör hålla i sär
person och sak. Man bör betrakta personen för sig och saken för sig, emedan
de ofta ha så litet med hvarandra att göra i det verkliga lifvet. Gör man
icke det så kan man ofta låta en god sak för sig oförtjänt adla en dålig karl,
eller låta en dålig person fördärfva en god sak.
Ännu kan jag icke sluta med detta tal om, huru kuriöst det ibland hän-
ger ihop med sak och person. Att rätt hålla i sär - det heter kritik. Och
den är på sin plats här. Därför ännu några exempel!
)>Att vara intresserad)> för vissa ideer kännetecknar bildning. Att vara
högt intresserad af sin person är )>naturligt», men det är obildadt att visa
denna sin natur. Detta är grunden till det förhållandet, att människorna i säll-
skapslifvet konversera om religion, moral, politik, konst och vetenskap, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
