Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - J. A. Eklund: Person och sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 PERSON OCH SAK.
själf, mötes af ett inre bejakande i mitt medvetande. Antag, att en person
kommer och predikar för mig en naturalistisk sats, t. ex. denna: människans
sträfvande emot sitt köttsliga begär är lönlöst; hon är hopplöst underkastad
dess herravälde. Har jag i min själ en kanske fördold och halft nedtystad
tro, som bejakar denna sats, så blir jag rädd för denna predikan. Det hjälper
sannerligen icke, om man, då jag i tvifvel våndas under erfarenheten af min
maktlöshet, kommer och säger: det står icke så i bibeln. Skall jag ha någon
nytta af det, måste jag tro på bibeln först. lVIen låt mig i mitt eget inre bli
fri från naturalismen, så har satsen icke längre något »tag» i mig. Det är
nog icke så få i våra· dagar, som bekänna, predika och säga sig tro hvad
kyrka och bibel förkunna, men i sina hjärtan, om ock med bäfvan och utan
att ·våga erkänna det, tro Darwin och konsorter. Den yttre auktoriteten mäktar
sannerligen icke skrämma bort detta trosspråk, så länge samvetet i själfva verket
är på dess sida. Bättre då: bli Darwinist – och låt det bli sanning af!
Tänk om människorna vågade göra valet i frihet och under ansvar! Då
skulle det bann, som nu hvilar öfver många själar, lösas. - Den som har
lust att se ett exempel på, hur valets frihet löser ur -träldomen, han läse Ibsens
»Fruen fra Havet». Den är ett härligt »ode till friheten och ansvaret ».
Det är nonsens att säga det »frigörelsen » är gjord, om man endast bryter
med gamla dogmer för att lägga sin själ under nya. Nej, detta att våga välja,
trots auktoriteterna, är fullt lika mycket att rekommendera åt dem som lefva
under nyare dogmer. Där är träldomen ej sällan tiofaldt värre.
Det klagas så mycket öfver tidens negativitet. »H varför rifva ner, då
man ej kan bygga upp? H varför säga nej, då man ingenting positivt har att
tillägga? » Så frågar man. Och så rekommenderar man det samvetslösa jurare
m verba magistri.
L
Men det är dock vid detta förnekande af allehanda »ting», allehanda
häfdvunna påståeenden, som i kritiska tider blir så allmänt, en verkligen po-
sitiv sak, man viil vinna: sin rätt att häfda sig själf, sin personlighets rätt, sitt
samvetes rätt. För att rädda detta, känner man stundom frestelse att säga
nej, äfven då man i sak icke har så synnerligen mycket emot det, »som
fäderna säga».
Man använder i andens värld ej så sällan »det gamla goda bepröfvade
guld» till kedjor åt galerslafvar. En slaf är människan, då hon trälar under
ideer, som hon icke tror på. Det är ej aHtid förakt för den ädla metallen,
som gör, att kedjan brutalt slites af och kastas öfver bord. Friheten är dyr-
bar. Den är det mest elementära i mitt jag. Man bör ha rätt säga: »Faren
varsamt fram med mig, I, min själs vänner - Gud gjorde mig till individ.
Låt mig välja - i frihet och under ansvar! »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
