Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - J. A. Eklund: Person och sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSON OCH SAK. 585
de kunna att bringa reda i och göra sig till herrar öfver situationen. Där
splittringen verkligen har trängt djupt in i själfva personligheten, kan detta
länge nog se alldeles hopplöst ut. Sådana individer äro vanligen djupt för-
aktade af andra, som icke lida af förhållandet. Dessa senare kunna utan
svårighet rymma helt motsägande tankar i samma själ. Eller de rekommen-
dera att förneka vissa tankar, som satt sig fast i själen, stänga ute dem och
sätta ortodoxins eller naturalismens lås eller något annat lås för dörren. Men
det finnes intet lås för »nissebuktankar». Tankar låta sig endast med tankar
behärskas. Man rekommenderar också för dessa »sjuka själar» den absoluta
skepticismen, d. v. s. tänk icke! Det betyder ungefär detsamma som: blif
avtomat, blif »tratt»!
Det är underligt, huru i en sådan ställning det gör ett starkt intryck, om
man möter en person, som verkligen har en ärlig, bestämd öfvertygelse. Den
personen kan te sig såsom ett evangelium för en. Han kan säga mig: kanske
äfven du kunde få en sådan. Och ett hopp att kunna få någon fast punkt
att stå på kan vara ett lifshopp. Den behöfver ju därför icke vara fastare än
så, att den håller mig uppe och bär mig, så länge jag behöfver stå på den.
Sedan kan den iu få sjunka undan, endast jag då har fått något annat och
högre att stå på. Den behöfver ej tillika vara en annans ståndpunkt.
I kaos af det som heter »sak», ligger öfver allt det underligt bortglömda
begreppet: person, personlighet, människa. Det finnes, fastän det ofta omsorgs-
fullt gömmer sig under ett förstucket man, Jag, du eller han. Det är icke
något reelt som betecknas med detta begrepp, säger man. Det är ingen-
»ting». Nej, naturligtvis, det är icke något särskildt ting, bredvid andra »res».
Men detta jag, mannen som låg och kved under bagaget, väcker ett djupt in-
tresse och deltagande hos människan.
Vaknar ett sådant personintresse, kommer man lätt från den rena nega-
tionen af jaget, från bortglömmandet af personen för tingen, till den synpunk-
ten, att allt hvad sak heter i själfva verket rubricerar sig under det, som har
något slags värde för personen. Man finner lätt, att personintresset är det stora,
det betydelsefulla intresset, drifkraften för all mänsklig handling, fastän det
förefinnes i mycket olika, ja stundom karrikerad form, och ligger gömdt under
ailehanda »skräp», som man kallar sak, realitet. Den härskande praktiska
materialismen är ingenting annat än ett förgätande af personlighetens högre
intressen för människodjurets lägre. Den teoretiska, vetenskapligt-aristokratiska
materialismen, äfven i form af den mest sublimerade naturalism, är ett 1ik-
artadt förgätande af personligheten, fastän för systemet af vissa förnimmelser,
abstraherade ur sinneserfarenheten. Och det är mig alldeles omöjligt att fatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
