Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18–19 - J. A. Eklund: Person och sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 PERSON OCH SAK.
konsekvensen i den stundom förefintliga tankegång, som fördömer den prak-
tiska materialismen, men på samma gång hyllar och prisar den vetenskapliga.
Bägge äro lika destruerande för personligheten. De föda och fostra hvarandra
ömsesidigt.
Emellertid förefinnes i allehanda idealistiska riktningar något liknande.
Människan, den etiska storheten, jaget med sitt ansvar, är ofta lyst i bann af
allehanda »andliga ting», obligatoriska tankar och ideer, hvilka såsom tros1agar
hindra uppkommandet af den fria, personliga tron. Detta förhå1lande redu-
cerar sig väsentligen till ett den ena personens slafviska. beroende af andra,
tilläfventyrs historiska personers tankar, hvilka auktoritetsmässigt gälla såsom
oantastliga ting. Det blir ett slafvande under vissa ideer, abstraherade ur
främmande personers erfarenheter, hvilka »den lydige» tilläfventyrs icke kan i
sig reproducera.
Insikten därom, att ingenting dylikt behöfver af mig lydas såsom yttre
lag, betyder min personlighets frigörelse. Insikten därom, att ingen troslydnad
på blott yttre auktoritet har något sedligt värde, gör mig först seElligt fri och
sedligt ansvarig.
Men denna sedliga ansvarighet för mig själf gä1ler icke ett obekant my-
stiskt ting, utan det gäller min verkliga människa med allt hvad i den är. Och
den är icke en liten skapare och Gtld. Den är mycket mera lik en tiggare,
som lefver på andras gåfvor. Min personlighet är danad i andra personlig-
heters andliga umgänge. Mina tankar oeh ideer har jag fått ur personlig-
hetens värld omkring mig. Andra hafva lärt mig att göra erfarenheter, om
jag själf gjort några sådana, och på den vägen hafva de blifvit auktoriteter
för mig.
Jag är icke ensam i tillvaron. Jag är icke avtonorn ;· när Jag böjer mig
för en lag, så är det icke jag som stiftat lagen; och när jag böjer mig för en
sådan - fritt - är det emedan jag fritt måste böja mig för den - jag kan
icke annat. Om den däri liggande antinomin är jag fullt medveten. Jag
nödgas att fritt revidera den andliga och materiella sakvärld, som egentJigen
är en del af mig själf. Den är mitt andliga arf, som jag har att verkligen
tillträda. J\len »vid tillträdessynen» kan jag då visst icke stanna vid negation
och förkastande. Då skulle jag komma att stå där utfattig.
Om jag en tid, midt i det rika arfvet, stått så fattig, att lifsledan bör-
jade gripa mig, fann jag snart åter, att i detta, som jag ville vraka, fanns
oändligen mycket som jag behöfde för att kunna lefva. Och detta fick di
personligt värde för mig. Jag blef girig efter sådant. Jag ville ha det bästa.
Och det bästa fann jag i människovärlden, icke den, som lefvat bara af bröd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
